Bli fadder
Vi använder cookies för att din läsarupplevelse ska bli så bra som möjligt. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används. Vi använder cookies. Läs mer
Nyhet

”Jag trodde inte att resan skulle förändra mitt liv som den gjorde”

En resa, sex deltagare, alla på besök i Nepal för att se det som de allra flesta i Sverige aldrig får uppleva – extrem utsatthet och fattigdom.  För Mia och dottern Penny var det första gången de besökte Nepal. Bilden Mia hade av Nepal var att det är vackert land, med höga berg, vidsträckta landskap och som ligger väldigt långt borta. Några månader efter inspelningarna av ”En resa för livet” finns landet fortfarande kvar i tankarna.

– Vissa barn går bara rätt in i ens hjärta. Som den fantastiskt vackra flickan som drömde om att gå på college, som mina barn gör, trots att hennes mamma både slår och säljer henne. Alla barn ska ha rätt till skola, hjälp och sjukvård!

-När jag lutar huvudet mot kudden för att sova så ser jag barnen och mammorna på barnbyarna. Jag fick en fantastisk kontakt med dem och när något är lite halvjobbigt i vardagen, så tänker jag att det inte längre är så jobbigt. För det vi såg och mötte i Nepal, det är viktigt.

Mia har rest tidigare med en annan barnrättsorganisation och utifrån erfarenheterna av den resan var hon lite orolig över hur Penny skulle reagera.

”Att se en sån här utsatthet ruskar ju om en rejält, man vill ta hem varenda unge! Att se trafficking med barn lämnar ingen oberörd. Så jag var nervös över hur Penny skulle ta det, samtidigt som jag visste att det skulle vara väldigt bra för henne. Det är ju upp till henne att förändra världen.”

Resan med SOS Barnbyar till Nepal var på många sätt så omskakande som Mia trodde att den skulle bli. Vad hon inte hade räknat med var att hon faktiskt också skulle känna hopp.

-Den här gången såg jag att barnen som får stöd klarar sig, att de har det bra och att de kan hoppas och drömma om framtiden. Och det känns väldigt skönt att kunna känna så, det är så starkt och stort!

Och så minns Mia den fantastiskt vackra lilla flickan som bodde i slummen med sin mamma. Och trots att mamman både slog och sålde henne, drömde flickan om att utbilda sig och få gå på college.

-Jag bara kände att hon måste få gå i skolan. Det måste finnas hopp och tro på att det går. Och vilken kontakt vi fick! Ibland kom ett litet, litet leende när vi satt och pratade. Vissa barn går bara rätt in i ens hjärta.

Slummen var svår att hantera, berättar hon. Ett starkt minne är ett transitboende för gatubarn, ett tillfälligt boende innan barnen förs vidare till bland annat SOS Barnbyar eller andra former av boenden.

”På boendet fanns barn som kommit direkt från gatan och man kände lukten av rädsla och av kiss. De är så rädda att de kissar på sig på natten när de sover. Den känslan var svår, det mötet kommer jag inte att glömma.”

Ett av de allra mest positiva minnena från resan är mötena med SOS mammorna och den villkorslösa kärlek de ger till sina barn, trots att de inte är deras biologiska barn.

-Deras kärlek till barnen var så självklar och de har ändå så många barn att ta hand om! Det är mammorna som skapar förändring, det är dom som gör att barnen får ett funktionellt liv.

Att dela upplevelserna med andra deltagare och filmteam som man inte har träffat tidigare blir också något speciellt. Teamet blev väldigt tajt, det växte fram ett band mellan dem berättar Mia.

-Det är väldigt speciellt att uppleva så starka saker tillsammans. Vi satt och pratade och grät tillsammans på kvällarna. Vi blev alla lite överväldigade av det vi mötte, det är så mycket vi inte visste fanns. Och så vill vi förändra världen! Vi har blivit vänner för livet.

Du kan hjälpa fler barn som lever i utsatthet att få en trygg uppväxt, gå i skolan och möjlighet att uppfylla sina drömmar. Bli fadder i SOS Barnbyar, anmäl dig här! 

Missa inte En resa för livet tisdagar klockan 21 på TV3 och Viafree!