Julshop

Vi använder cookies för att din läsarupplevelse ska bli så bra som möjligt. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används. Läs mer.

Så sviker samhället ungdomar i utsatthet

Vi har förmånen att leva i ett av världens rikaste länder. Men en hög levnadsstandard hjälper inte de ungdomar som vuxit upp i samhällsvård. De möter stora svårigheter – och samhällets svek – oavsett var i världen de lever.

Nyligen tog tusentals unga svenskar studenten. På flak och med skumpa firade de slutet på en era och klivet in i vuxenlivet. Men för många kommer den följande baksmällan att hålla längre än till dagen efter. Medan vissa flyttar till studentkorridor eller ger sig ut och reser tvingas många andra inse att bostadsbristen är hög, och bor kvar hos föräldrarna i flera år. Om de får det tufft – hur går det då för de unga som vuxit upp i samhällsvård? Som inte ens har ett föräldrahem att bo kvar i?

Ett problem – i både Zimbabwe och Sverige
SOS Barnbyar jobbar globalt för att hjälpa denna grupp av unga att växa upp till trygga vuxna. I deras nya rapport undersöks 12 länder som alla har olika politik, kultur och levnadsstandard. Trots ländernas olikheter visar de ändå ungefär samma sak: barn som har vuxit upp i samhällets vård har det väldigt svårt att få ett fungerande vuxenliv. När de blir myndiga försvinner många gånger samhällets stöd. Och om du varken har nätverk eller en familj att stöttas av är det svårt att få en god start i vuxenlivet – oavsett om du kommer från Zimbabwe eller Sverige.

Sverige inte bättre än andra länder
Situationen är alltså inte bättre här än på andra håll. Lagen säger visserligen att man har rätt till stöd i form av en kontaktperson tills man är 20 år, men eftersom dessa ungdomar inte har några andra vuxna är det i praktiken sällan de får tillräckligt stöd.

Såväl SOS Barnbyars rapport som annan forskning konstaterar samma sak: för att de här ungdomarna ska få goda livsvillkor krävs att de får mer hjälp inför livet som myndig. Hjälp att hitta bostad, att få den kunskap som krävs för ett oberoende liv och möjlighet till yrkesutbildning är några exempel på vad samhället kan – och bör – hjälpa till med.