SOS Barnbyar Logo Orange
Opinion & Berättelser

”Stödet ger mig en chans att fokusera på framtiden”

Sharon skulle precis gå ut skolan och hade jobbat hårt för att göra mamman stolt. Planen var att studera juridik vid universitetet. Att tvingas in i föräldrarollen var både smärtsamt och svårt.

– Det kändes som slutet för mig. Jag tvingades ge upp alla mina drömmar och det jag tyckte var roligt för att i stället bli en familjeförsörjare, berättar Sharon som idag är 20 år gammal.

– Jag var inte förberedd, men hittade ändå kraft och sa till mig själv att jag skulle jobba lika hårt som min mamma gjort och ta hand om mina syskon. Jag skulle bli deras familj och förälder, syster – ja, allt.

Genom stöd från SOS Barnbyar i Kenya kan nu Sharon fortsätta att studera medan hennes syskon, idag tio och två år gamla, är i trygga händer.

Men vägen dit har varit väldigt svår.

Knappt två veckor efter att mamman dött kastade hyresvärden ut syskonen på gatan. Förutom sorgen hade de nu ingenstans att bo. Sharon kontaktade en släkting för att få hjälp men blev avvisad. Då vände hon sig till en av mammans väninnor.

Väninnan lät dem sova på soffan och tog hand om småsyskonen under dagarna då Sharon var i skolan. När Sharon gått ut skolan kunde de flytta in i ett rum som kyrkan bekostade.

– Min yngsta syster var så liten. Jag behövde hela tiden bära henne, se till att hon åt, drack mjölk och sov. Ibland grät hon hela nätterna och ingen av oss kunde sova, minns Sharon samtidigt som tårar rinner ner för kinderna.

– Jag ville bara få ett slut på mitt liv, allt var för jobbigt. Men när jag insåg att det inte skulle finnas någon som tog hand om mina systrar om jag dog tänkte jag om. Jag bestämde mig då för att i stället följa mitt hjärta – och började fokusera på mitt och mina syskons liv.
Sharon berättar att hon fick hjälp av grannarna med mat.

– De som visste vad vi varit med om gav oss mat, kläder, mjölk och stöttning.

Men ibland tog maten slut. Hon var tvungen att skaffa ett jobb för att inte svälta.

Lyckades få ett jobb

Sharons kyrka stöttade henne i januari 2020 så att hon skulle kunna gå en frisörkurs. Att lära sig ett yrke ökade hennes chans till anställning och egen inkomst så att hon skulle kunna ta hand om sina syskon. Dessvärre nådde pandemin Kenya i mars, två månader efter kursstart. Sharon var tvungen att avbryta studierna när landet stängdes ner.

Grannarna, som tidigare hjälpt henne, påverkades också hårt ekonomiskt av pandemin och fick begränsade möjligheter att stötta henne.

– De sa till mig ’Sharon, vi kommer inte kunna hjälpa dig längre. Men oroa dig inte, vi har fortfarande varandra’. Jag kände mig ensammast i världen och behövde hålla mig sysselsatt för att undvika alltför negativa tankar.

Det Sharon hade hunnit lära sig på frisörkursen ledde till att hon fick ett jobb på en liten salong i närheten, där hon tvättade och fönade hår. Hon arbetade på kommission vilket gav knappt 16 eurocent per kund.

Sharon fick anställning i en hårsalong i närheten men hade ändå svårt att få pengarna att räcka.

– Jag lagade mat av det ris och mjöl jag hade råd att köpa. Men jag kunde inte laga någon balanserad kost, inte ens till Mona som behövde det som mest. Hon älskade mjölk, men om jag köpte det hade jag inte råd att köpa blöjor eller middag. Det var en kamp på alla sätt. Jag behövde hitta vägar att få tag i mat – annars skulle alla hata mig för att jag tiggde.

Enligt läkaren höll Sharon på att utveckla magsår och högt blodtryck på grund av all stress. Det upptäcktes en dag när hon svimmade och hennes kollegor från salongen tog henne till sjukhuset.

Behov av alternativ omsorg

Personal från det familjestärkande programmet på SOS Barnbyar hörde talas om Sharons situation genom en lokalt engagerad volontär och nära vän till familjen. Syftet med programmet är att stärka familjer så att de kan hålla ihop genom stöttning och göra dem mer motståndskraftiga generellt.

Sharon gick med i programmet. Men för att Nimu och Mona inte skulle lämnas ensamma när Sharon studerade – vilket skulle ge henne ett ordentligt jobb i framtiden – flyttade småsyskonen in i en SOS-familj.

De yngre systrarna trivs bra i SOS-familjen men Sharon hälsar på när hon kan för att de ska kunna behålla sin starka syskonrelation.

Hon besökte nyligen barnbyn för att hälsa på dem i sitt nya hem. SOS-mamman Brigitte visade henne runt och svarade på Sharons alla frågor. Barn som förlorat föräldrars omsorg får här en stöttande och trygg familj där de kan utvecklas och nå sin fulla potential.

– Vi kommer att se till att småsystrarna är i trygga händer under tiden Sharon studerar. Nimu och Mona kommer att bo ihop i samma SOS-familj hela tiden så att deras syskonrelation kan stärkas under uppväxten. Då har de kvar sin kärlek och koppling till varandra även när de lämnar barnbyn. Alla tre syskon ska återförenas när Sharon har fått en stabil ekonomi, berättar Brigitte.

Sharon kommer att träffa sina syskon under loven och besöka dem i barnbyn så att alla tre ska bevara den nära relationen till varandra.

– Det här är ett bra upplägg som gör att vi kan behålla våra starka syskonband. Det gör att vi kan fortsätta vara en familj med mycket kärlek. Det är så skönt att SOS Barnbyar hjälper mig med mina systrar så att jag kan fokusera på mig själv för en gångs skull. Stödet ger mig chans att planera för framtiden och hur vi syskon ska leva våra liv tillsammans när de lämnar sin SOS-familj.