”För mig är det viktigt att ha mixen av båda världar”

Det hela började 2002 när Annika besökte Bolivia och blev tagen av hur många barn som levde under svåra förhållanden. Hon ville hjälpa till, men visste inte hur. Det hela föll på plats inför en resa hon skulle göra till i Ecuador, några år senare. Annika hade läst om SOS Barnbyar och tyckte att det verkade vara en bra organisation. Hon kontaktade givarservice och frågade om hon kunde bli fadder till ett barn som bodde i regionen hon skulle besöka. Det kunde hon, och en liten pojke i en barnby i Ecuador hade därmed fått en fadder med stort engagemang och ett brinnande intresse för både landet och språket.

– Jag skulle läsa spanska under sex veckor. Det kändes fint att kunna samma språk som mitt fadderbarn. Den gången gjorde jag ett kort besök i barnbyn, berättar hon.

Redan året därpå var hon i Ecuador igen. Då stannade hon lite längre i barnbyn och hann se lite mer av vardagsbestyren. Sedan dess har hennes fadderbarn hunnit flytta från barnbyn och Annika är nu fadder till ett annat barn, i samma by. Under alla år har det varit viktigt för henne att veta att hennes stöd gör nytta.

– Breven från barnbyn hjälper till att visa att pengarna går till något väldigt fint. Jag har ju också sett det med egna ögon. SOS Barnbyar är en organisation som är på plats och gör verklig skillnad.

Hon skriver tillbaka till fadderbarnet på spanska.

– Det känns som om jag kommer närmare då, det blir enklare. Jag skickar alltid julkort och får brev cirka 2–3 gånger per år.

Men engagemanget slutar inte där, hon ville göra mer.

– Jag kände att jag saknade någonting och ville bidra på flera sätt. Eftersom jag arbetar i finansbranschen behövde jag kombinera mitt arbetsliv med lite mjukare värden, berättar Annika.

En dag såg hon att SOS Barnbyar sökte kontorsvolontärer. Hon ställde därför frågan rakt ut till sin arbetsgivare om hon kunde avsätta två timmar i veckan som volontär, bara hon lovade att jobba igen dem.

– Som tur är har jag en bra chef som är väldigt förstående och uppskattar att man tar olika initiativ för sin egen utveckling. Jag frågade om jag fick söka volontärsplatsen och hon uppmuntrade mig. När jag väl fått bekräftat att jag fått platsen, jobbade vi fram ett upplägg som fungerade för alla inblandade. Jag förlänger någon annan dag och anpassar efter toppar och dalar, beroende på arbetsbelastning.

Som volontär på SOS Barnbyar hjälper hon till med allmänna kontorsgöromål som kuvertering av diverse utskick, arkivering och registeruppdateringar. Varje onsdag klockan 15–17 är hon på plats i SOS Barnbyars lokaler. Hon berättar att hon alltid känner sig välkommen.

– Det är härligt att komma hit. Det är en lugn, fin gemenskap och alla hälsar när jag kommer. Det känns gemytligt, trots att det är en större arbetsplats än jag är van vid. Personalen är så otroligt hjälpsam och omhändertagande, berättar Annika.

Hon har varit med på volontärsträffar och lärt känna både anställda och andra volontärer på kontoret på SOS Barnbyar.

– Eftersom jag jobbar i en lite ”fyrkantig” bransch är det skönt att få arbeta med det här emellanåt. För mig är det viktigt att ha mixen av båda världar.

Fotnot: Intervjun gjordes innan coronapandemin bröt ut. Just nu är allt volontärarbete på SOS Barnbyar pausat. 

Text: Johanna Perwe
Foto: Kristina Häggström