Barnen bortom badparadiset

Många förknippar Tanzanias örike Zanzibar med turism, vita sandstränder och kristallklart vatten. Men bakom lyxhotellen finns ett liv i fattigdom som hindrar många barn från att äta sig mätta, gå i skolan och växa upp med sina föräldrar. Sedan 1990-talet har SOS Barnbyar arbetat för att ge just dessa barn i Zanzibar en trygg uppväxt.

Från hamnen på fastlandet tar det drygt två timmar med katamaranfärjor för att nå en av Tanzanias absoluta turistmagneter — det vackra öriket Zanzibar. Här bor cirka två miljoner av landets 56 miljoner invånare.

Även om Tanzania har haft ekonomisk tillväxt de senaste åren är landet fortfarande ett av världens fattigaste. Hälften av befolkningen lever under fattigdomsgränsen på 13 kronor om dagen. Trots det stadiga inflödet av turister från hela världen riskerar fortfarande en stor del av Tanzanias barn och familjer att hamna i fattigdom.

SOS Barnbyar har funnits i landet sedan 1991, då den första barnbyn öppnades på Zanzibar. Byn har elva familjehus och är hem för cirka 60 barn. En del av barnen bor där på grund av att de helt saknar föräldrar eller andra anhöriga medan andra har släktingar, på ön eller fastlandet, som av olika skäl inte kan ta hand om dem.

Började skolan som nioåring

Ett av dessa barn är Musa, som bara har varit i barnbyn i några månader. Trots detta är han redan väl hemmastadd. Han har precis kommit hem från skolan och redan hunnit kasta av sig skolväskan, bytt om från sin blåa uniform och rusat ut för att leka. Men de senaste månaderna i barnbyn kan också vara de tryggaste som Musa har haft under sina nio år.

Musa föddes på Zanzibar av en mycket ung mamma som redan när han föddes var beroende av alkohol och droger. Ingen vet vem hans pappa är. När hans mamma födde Musas lillasyster Zaha för knappt ett år sedan kontaktade grannarna de lokala myndigheterna, som involverade SOS Barnbyar. Mamman klarade inte av att ta hand om sina barn så både Musa och Zaha fick flytta till en familj i barnbyn.

Till en början hörde de inte av Musas mamma. Men efter ett tag började hon hälsa på genom att ställa sig vid ingången, kraftigt påverkad av sitt missbruk, och krävde att få träffa sina barn. En gång hörde Musa att hon ropade på honom. Men han gömde sig i sitt familjehus och bad sin SOS-mamma Asha att få slippa träffa sin mamma.

Personalen sa till Musas mamma att om hon gick med på att ta hjälp för att bli av med sitt missbruk kunde hon få träffa sina barn och kanske så småningom få hem dem igen. Men hittills har hon inte gått med på det.

Trots att han är nio år gammal hade Musa inte börjat i skolan förrän nu. När läraren i skolan gjorde ett test på honom var hennes slutsats tydlig: ”Han är en smart pojke med ett bra huvud. Han kommer att klara sig bra i skolan.”

Och det är sant. Musa har nu gått i skolan i ungefär fyra månader och har lärt sig mycket på den korta tiden; som om han längtat efter att upptäcka skolan, lära sig nya saker och förvärva kunskap!

Foto: Lars Just