SOS Barnbyar Logo Orange
Opinion & Berättelser

Projektet säkrade Akidas rätt till utbildning

Akidas önskan att lära sig läsa och skriva ökade i takt med att hon blev äldre. Men den ekonomiska situationen hemma gjorde att hennes föräldrar inte hade råd att skriva in henne i skolan.

När andra flickor i hennes ålder gick i skolan gjorde Akida*, 11 år, sysslor i hemmet, sålde småsaker i samhället eller arbetade med sin far på familjens majsodling. Hennes tre yngre syskon på 9, 8 och 6 år stannade också hemma.

– Jag var ledsen mest hela tiden. Jag undrade vad som skulle hända med min dröm om att bli läkare och att få bygga det första sjukhuset där jag bor, säger Akida.

Hon är inte ensam om detta. Samma sak gäller för många barn i området där Akida och hennes familj lever; i ett litet samhälle ute på landsbygden i norra Ghana. De flesta familjer i det området livnär sig huvudsakligen på odling och föräldrarna måste kämpa för att kunna försörja och utbilda sina barn. De vet att utbildning är vägen ut ur fattigdomen, men deras inkomster är så små att de ibland inte ens räcker till mat. Att överleva dagen blir viktigare än att försöka uppfylla barnens framtidsdrömmar.

Bristen på dricksvatten är en annan sak som påverkar barnens skolgång i regionen. Vissa barn hoppar över lektionen upp till tre gånger i veckan för att gå många kilometer på dammiga stigar för att hämta vatten till hushållet från den gemensamma dammen. SOS Barnbyar startade projektet Zuozugu 100 barn till skolan 2011 för att säkerställa barns rätt till utbildning i en region där många av barnen lever i utsatthet. Projektet har hittills säkrat utbildning för 498 barn.

När SOS Barnbyar först kontaktade Akidas pappa Abdulai om att sätta alla hans fyra barn i skolan var han skeptisk. En brand hade utplånat den två tunnland stora majsodling som hans familj är beroende av för att få mat. Tragedin hade lämnat honom med lite hopp om framtiden.

– Det var under skördeperioden som min majsodling fattade eld – allt brann ner. Den förlusten försatte oss i en mycket dålig ekonomisk situation. Jag kunde inte ens försörja min familj, minns Abdulai.

Abdulai gick på rådgivning med SOS Barnbyars team som uppmuntrade honom att investera i sina barns framtid och säkra deras rätt till utbildning. Han gick med på det efter försäkran om att familjen skulle få stöd från projektet Zuozugu 100 barn till skolan.

Här leker Akida med sin lillasyster.

Akida och hennes tre syskon fick pennor, suddgummi, läroböcker, övningsböcker, uniformer, skolväskor och skor och började i den kommunala skolan. Akida gick i skolan för första gången 2019 när hon var åtta år, fyra år efter sina jämnåriga kamrater.

– Jag älskar att bära skoluniform och att gå till skolan. Jag är inte orolig för att jag är äldst i min klass, säger Akida.

I Zuozugu går fler pojkar än flickor i skolan på grund av en förlegad kulturell tro att det är bättre att utbilda pojkar. SOS Barnbyar arbetar för att övervinna det som står i vägen för att flickor och pojkar från att gå i skolan – på lika villkor. Utbildning för flickor handlar inte bara om att placera flickor i ett klassrum. Utan även om att få dem att känna sig trygga när de är i skolan. Flickor som hoppar av skolan tvingas gifta sig tidigt.

– Jag ser till att Akida inte tvingas göra för mycket hushållsarbete så att hon har tid för sina egna studier, säger Abdulai uppenbart stolt.

– Jag vill att mina barn ska lyckas med nästa utbildningsnivå. Jag vill se dem ta examen och bli bra människor i samhället. Som pappa är jag glad att kunna säga att min familj just nu har det bra. Min fru och jag kan tillgodose våra barns behov och deras utbildning är nu tryggad, konstaterar han.

*Namnet är ändrat av integritetsskäl.

Text och foto: Edith Chidi