Skydd av barn på olika sidor av krig och konflikter

Att arbeta i komplexa humanitära nödsituationer är en stor utmaning. Dr Dereje Wordofa, ordförande för SOS Children’s Villages International, berättar om utmaningarna i arbetet i samband med konflikter och krig och om de humanitära principer som SOS Barnbyar följer i sitt arbete.

Vilka är de viktigaste prioriteringarna när man tar hand om barn i krig och konflikter?

– Oavsett var vi arbetar är vår högsta prioritet att skydda och stödja barn som saknar föräldrars omsorg, eller som riskerar att växa upp ensamma. Krig försätter barn, särskilt de som saknar föräldraomsorg, i akut sårbara situationer.

– Överallt där vi arbetar behöver vi samarbeta med samhällen och lokala myndigheter. I samband med krig och konflikter kan detta bli en utmaning, eftersom vi vanligtvis måste samarbeta med regeringar eller grupper på motsatta sidor för att kunna utföra vårt arbete.

– Vi följer de humanitära principerna om humanitet, opartiskhet, oberoende och neutralitet. Våra insatser är inte en politisk handling och ska inte ses som en sådan. Vi står på sidan av barn som växer upp ensamma eller riskerar att växa upp ensamma.

Vad innebär det att vara på barnens sida i en konflikt?

– I tider av krig och väpnade konflikter förväntas människor välja sida. Vissa anser att SOS Barnbyar också bör ta ställning i en konflikt, men vi intar inga politiska ställningstaganden. Det kan hända att SOS Barnbyar ger livräddande hjälp i en region som kontrolleras av regeringen och i områden som kontrolleras av en part i konflikten. För barnens och vår personals säkerhet – och för att våra program ska kunna fortsätta att genomföras – måste vi samarbeta med alla sidor, oavsett om vi håller med om deras politiska synsätt eller inte.

– Barn är onekligen oskyldiga offer för krig av alla slag. Vårt främsta mål är att skydda och ta hand om barn som saknar föräldraomsorg, oavsett var de kommer från, även när vi arbetar under extremt svåra omständigheter. Vi finns i mer än 130 länder – varav ett antal har en historia av krig, politiska omvälvningar och social oro. Vi har funnits i vissa av dessa länder i årtionden, oavsett regeringsbyten, politiskt läge eller våldsamma konflikter. Jag tror att vårt åtagande, att stanna långsiktigt i samhällen, beror på att vi är kända för vår opartiskhet och för att vi alltid finns där för barn som riskerar att växa upp i ensamhet.

Vilka är de största utmaningarna med att arbeta i ett konfliktområde?

– Att arbeta i komplexa humanitära nödsituationer är en stor utmaning. Förutom att följa de humanitära värderingarna följer vi också uppförandekoden för den internationella Rödakors- och Rödahalvmånerörelsen och icke-statliga humanitära organisationer inom katastrofhjälp, där det anges att det humanitära imperativet kommer först.

– Det är dock inte alltid alla regeringar eller alla parter i en konflikt som förstår detta. Vissa kan förvänta sig att vi ska välja sida eller förneka barn akut humanitärt bistånd. Liksom alla parter i konflikten har vi en skyldighet att skydda barnens rättigheter på alla sidor av en konflikt.

– Den avgörande utmaningen för oss är att garantera barns säkerhet och överlevnad i en våldsam konflikt genom att tillhandahålla lämpligt humanitärt bistånd som kan rädda liv i tid. Vi måste inte bara tillhandahålla mat, vatten, medicinsk hjälp och tak över huvudet, utan framför allt stötta alla barn att övervinna de trauman som krig och förstörelse orsakar genom psykosocialt stöd i rätt tid. Det är därför jag kallade det en stor utmaning.

Finns det någonsin en situation där ni inte längre skulle vara neutrala?

– Vi upprätthåller alltid de humanitära principerna. Vårt mål är att skydda och ta hand om barn oavsett politisk komplexitet. Ibland kan vi inte få humanitärt tillträde. I sådana fall föredrar vi att hålla en låg profil för att undanröja hinder för att barn i nöd ska få hjälp och för att få tillträde till svåråtkomliga platser. Vi kan till exempel tillämpa tyst diplomati för att engagera och förhandla med parterna i en konflikt för att fortsätta att skydda barn under extremt svåra omständigheter.

– Som ung humanitär arbetare i slutet av 80-talet bevittnade jag stora humanitära insatser mitt under ett långvarigt krig i norra Etiopien. Det var en av de viktigaste insatserna för att rädda liv i Afrika, där humanitära insatser samordnades både i de regeringskontrollerade och rebellkontrollerade områdena. Jag minns att de humanitära aktörerna modigt satte medkänsla framför politiska åsikter för att nå ut till de som behövde hjälp.

Med detta sagt kan vi höja våra röster och uppmana till fred närhelst vi får chansen. En varaktig fred löser effektivt lidande för barn som orsakas av krig och konflikter.

– Om vi inte får tillträde för att ge humanitärt bistånd eller tvingas lämna ett land, kan vi stödja lokala organisationer i samhället för att skydda barnen. I Haiti och Sydsudan hade vi nyligen erfarenheter där vi evakuerade barn och personal från en barnby till säkrare platser. Jag tror att vi först då, från en säker plats, kan öka medvetenheten om den ena partens handlingar, med hopp om att eventuellt kunna återvända.

Samarbetar SOS Barnbyars medlemsföreningar på olika sidor av en konflikt med varandra?

– Jag vet att det har funnits gemensamma program mellan våra barnbyar i Israel och i Palestina där barn har mötts som barn – och inte som människor på olika sidor av en konflikt. Sådana möten är nödvändiga för att främja förståelse i unga år och förhoppningsvis plantera ett frö av acceptans för människor från andra nationaliteter, etniciteter och religioner.