En social innovation ser dagens ljus
I år är det 70 år sedan den allra första barnbyn öppnade i den österrikiska byn Imst i Tyrolen. Initiativet kom från medicinstudenten och bondsonen Hermann Gmeiner som ville hjälpa de många barn som blivit föräldralösa efter andra världskriget. Tillsammans med en grupp engagerade kvinnor och män lade han grunden till SOS Barnbyar som idag finns i 135 länder runt om i världen.
Det var i april 1949 som det allra första mötet hölls i Innsbruck. Hermann Gmeiner hade samlat en grupp hängivna personer runt sig som ville förbättra situationen i efterkrigstidens Europa. De såg att många barn levde i utsatthet; ett liv som skapade en negativ spiral som var svår att ta sig ur. De såg också att många människor ville göra en insats i samhället, men att de saknade organisering. Om man tog tillvara på denna positiva drivkraft, och gav de här barnen ett tryggt sammanhang med en förälder och ett riktigt hem, så skulle den negativa spiralen brytas och samhället växa sig starkare. En social innovation hade sett dagens ljus.
Stort engagemang för barn i utsatthet
Hermann Gmeiners egen mamma dog när han var mycket liten. Dessutom hade han varit soldat i Ryssland under andra världskriget där han sett många barn och unga leva i extrem fattigdom. Så hans engagemang för barn i utsatthet var djupt rotat. De som engagerade sig tillsammans med Hermann Gmeiner var hans studiekamrater Josef Jestl, Ludwig Kogl, Herbert Pfanner och Franz Müller, samt en grupp kvinnliga pionjärer och aktivister; Maria Hofer, Herta Troger, Hedwig Weingartner och Helene Didl. De kallade sig själva Societas Socialis (social förening, red anm) en sammanslutning som tog namnet SOS Barnbyar i samband med att de höll sin första generalförsamling ett par år senare. Startkapitalet var 600 schillings som Hermann Gmeiner själv skänkt till föreningen. En start, men inte tillräckligt mycket för att kunna göra ordentlig skillnad. Men tack vare en stor gåva från Maria Hofer som precis hade sålt en hel fastighet, fick de resurser som räckte till att börja marknadsföra idéerna – på riktigt.
Framgångsrik insamling
Då de inte fick några statliga bidrag, vände de sig direkt till folket och bad om en schilling per månad för att kunna bygga den första barnbyn. De skickade flygblad, broschyrer och hade personliga möten med välbeställda personer som ville göra en insats för samhället. Arbetet blev mycket framgångsrikt och snart hade de lyckats samla ihop tillräckligt mycket pengar för att sätta igång bygget. Den 2 december 1949 hölls taklagsfesten för det första huset som fick namnet ”Fred”. Inom ett par år bodde det omkring 70 barn i barnbyn som togs omhand av sju SOS-mammor; 70 barn som därmed fick ett tryggt hem och kom ur den negativa spiral som de tidigare levt i. Och barnbyn i Imst var bara början på vad som skulle komma att bli en av världens största barnrättsorganisationer.
