Våra sakfrågor
Före placering
Barn har rätt till stöd i tid
Alla barn har rätt till en trygg uppväxt. För att det ska bli verklighet krävs att samhället agerar i tid – med stöd, resurser och tillit. Men idag ser vi att många barn inte får det stöd de behöver och har rätt till. Trots att behov ofta är kända tidigt får många barn och familjer inte rätt stöd förrän situationen blivit akut.
Socialtjänsten tvingas ofta agera reaktivt i stället för förebyggande, vilket bland annat beror på resursbrist och otydliga riktlinjer. Insatser sätts in sent, när riskerna för exempelvis våld, missbruk eller psykisk ohälsa redan blivit allvarliga. Detta ökar risken för att barn placeras i samhällsvård, ett av de mest ingripande besluten som kan fattas i ett barns liv.
Barns rätt till trygghet, stöd och inflytande måste börja gälla långt innan en placering aktualiseras. Förebyggande arbete kräver att barns egna röster tas på allvar och att samhället rustar socialtjänsten, skolor och vården med resurser, samverkansformer och mandat att agera i tid. Idag skiljer stödet sig åt mellan kommuner vilket i praktiken innebär att barns tillgång till sina rättigheter är beroende av var man bor.
SOS Barnbyar vill att
Regeringen:
- säkerställer långsiktig och öronmärkt finansiering för förebyggande och familjestärkande insatser i hela landet.
- ger Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för hur kommuner kan organisera och följa upp sitt förebyggande arbete.
- inför krav på att barns delaktighet och inflytande systematiskt ska följas upp i förebyggande insatser.
- säkerställer att reformeringen av socialtjänsten leder till faktiska resurser, inte bara nya skrivningar i lag.
Kommunerna:
- prioriterar tidiga insatser och rustar socialtjänst, skola och elevhälsa med tillräckliga resurser och mandat att agera innan problemen eskalerar.
- bygger strukturerad och obligatorisk samverkan mellan skola, socialtjänst, vård och civilsamhälle – med tydligt ansvar och gemensamma mål.
- säkerställer att socialtjänsten har en bred och flexibel verktygslåda av insatser anpassade efter barns och familjers individuella behov.
- erbjuder föräldrastöd och familjebehandling i ett tidigt skede, inte först när en placering övervägs.
- säkerställer att barn och ungas egna upplevelser och signaler om oro tas på allvar och ligger till grund för utvecklingen av förebyggande insatser.
- arbetar uppsökande och tillgängligt så att stöd når familjer oavsett språkkunskaper, funktionsnedsättningar eller socioekonomiska förutsättningar.
Regionerna:
- säkerställer att barn och unga får hjälp för psykisk ohälsa i tid genom att kraftigt minska köerna till BUP och Första linjen. Ingen ska behöva vänta i månader eller år på stöd.
Civilsamhället ska erkännas som en strategisk partner:
- Kommuner och regioner behöver skapa långsiktiga och jämlika samverkansformer med civilsamhället.
- Organisationer och föreningar som når barn i riskzon behöver ha stabil finansiering och en tydlig roll i det lokala brandskyddsarbetet.
Vad vet vi gör skillnad före placering?
Förebyggande arbete fungerar. Vi vet vad som stärker familjer och minskar behovet av placeringar. Nu krävs politisk vilja och långsiktig finansiering för att skala upp det som redan fungerar.
Skolsociala team
När skola, socialtjänst och elevhälsa arbetar tillsammans i fasta team fångas oro upp tidigt och barn får snabbare stöd.
Tidigt och evidensbaserat föräldrastöd
Strukturerade föräldrastödsprogram stärker relationen mellan barn och föräldrar och minskar risken för omsorgsbrist, våld och psykisk ohälsa.
Trygg skolgång
Skolan är en av de starkaste skyddsfaktorerna i ett barns liv. Tidiga pedagogiska insatser, stabil närvaro och trygga vuxna i barns vardag minskar risken för framtida utsatthet.
Trygga vuxna
Relationen till minst en trygg vuxen är avgörande för barns utveckling. Skola, fritid och lokalsamhälle måste säkerställa att barn har tillgång till trygga relationer över tid.
Uppsökande arbete i lokalsamhället
Barn i riskzon söker inte alltid hjälp på egen hand. När vuxna aktivt finns där barnen är, i skola, fritid och bostadsområden, kan oro fångas upp innan problemen växer.
Minskad barnfattigdom och ekonomisk stabilitet
Ekonomisk stress är en stark riskfaktor för familjesplittring. Stabila inkomster, bostadsstöd och skuldrådgivning är förebyggande barnskydd i praktiken.
Under placering
När samhället tar över ansvaret
Varje år placeras mellan 25 000 och 30 000 barn och unga i samhällsvård. När det sker tar samhället över ett ansvar som motsvarar ett föräldraansvar.
Trots det upplever många barn otrygghet, upprepade uppbrott och bristande delaktighet. Placeringar planeras inte alltid tillräckligt väl, och barns rätt till information och inflytande tillgodoses inte systematiskt. Kontakten med syskon och andra viktiga personer bryts ofta, och tillgången till skola, vård och stöd varierar kraftigt mellan kommuner och placeringsformer.
En placering är inte en lösning i sig. Den ska skapa trygghet och stabilitet och ge barnet rätt stöd och förutsättningar för att bearbeta trauma, stärka sin hälsa och klara skolan. Men idag finns det brister i både likvärdigheten och uppföljningen.
För att leva upp till barnkonventionen måste varje placering planeras, genomföras och följas upp utifrån barnets bästa och med tydligt ansvar genom hela vårdkedjan.
SOS Barnbyar vill att
Regeringen:
- inför nationella minimikrav för bemanning och kompetens i alla placeringsformer, inklusive tillgång till socionom, psykolog och pedagogisk kompetens.
- tydliggör ansvar för obruten skolgång i både grundskola och gymnasium, även efter skolpliktens upphörande, oavsett placeringsform och kommungräns.
- säkerställer att barn i placering har rätt till oberoende stöd, exempelvis barnombud.
- stärker den nationella uppföljningen av kvalitet och likvärdighet i samhällsvården.
Kommunerna:
- tar ett tydligt samordningsansvar för barn i placering, även över kommungränser.
- säkerställer att varje barn har en individuell plan som följs upp regelbundet i dialog med barnet.
- säkerställer att en placering inte ses som en insats i sig, utan som en förutsättning för vård, med aktiva insatser för fysisk och psykisk hälsa samt samordning med regionen, särskilt vid placering utanför hemkommunen.
- säkerställer att alla barn får anpassad information om sina rättigheter och vad som händer under placeringen, samt rätt till barnombud eller annat oberoende stöd med möjlighet att uttrycka synpunkter, klaga och överklaga beslut.
- erbjuder aktivt stöd under placeringen, inklusive läxhjälp, praktik, körkortsplanering och myndighetsstöd.
- säkerställer att barn i samhällsvård, oavsett placeringsform, får sin rätt till en meningsfull fritid tillgodosedd.
- ger föräldrar och syskon stöd under placeringen för att möjliggöra trygga relationer och återförening när det är möjligt.
- säkerställer att syskonkontakt värnas som en rättighet.
Regionerna:
- säkerställer snabb och likvärdig tillgång till fysisk och psykisk vård, inklusive tandvård.
- utvecklar fasta rutiner för samverkan med kommuner kring hälsa och vård för barn i placering, särskilt vid placering utanför hemkommunen.
Civilsamhället ska erkännas som en strategisk partner:
- Kommuner och regioner behöver skapa långsiktiga samverkansformer med aktörer från civilsamhället som kan erbjuda kompletterande stöd och trygga vuxenrelationer.
Vad vet vi gör skillnad under placering?
Trygga och stabila placeringar är möjliga. Men de kräver struktur, kvalitet och aktiva insatser.
Skolfam
Strukturerat stöd för att stärka skolresultat för barn i familjehem och säkerställa att skolgången inte tappas bort under placering.
Hälsofam
Tvärprofessionella team som samordnar fysisk och psykisk hälsa och säkerställer att barn i samhällsvård får den vård de har rätt till.
SAMS - samordnad skolplanering
Skapar obruten skolgång vid flytt eller omplacering genom tydlig ansvarsfördelning mellan kommuner.
Rätt kompetens och stabil bemanning
Personal i familjehem, HVB och SiS behöver rätt utbildning, handledning och stöd. Låg personalomsättning och kontinuitet är avgörande för att barn ska kunna bygga tillit till trygga vuxna.
Tillgång till fysisk och psykisk vård
Barn i placering har ofta större vårdbehov än andra barn. Obligatoriska hälsoundersökningar, snabb tillgång till BUP och säkerställd tandvård är grundläggande förutsättningar för att placeringen ska leda till förbättrad hälsa.
Oberoende barnombud
Ger barnet en egen röst, stärker rättssäkerheten och säkerställer att barnets perspektiv tas på allvar.
Efter placering
När stödet upphör – men behoven kvarstår
Varje år lämnar tusentals unga samhällsvården. Då upphör ofta det strukturerade stödet, samtidigt som övergången till vuxenlivet ställer höga krav på självständighet.
Unga som vuxit upp i samhällsvård har betydligt högre risk för psykisk ohälsa, arbetslöshet, avbruten skolgång och hemlöshet. Trots det varierar eftervården kraftigt mellan kommuner. Stödet är ofta kortsiktigt, frivilligt och saknar tydlig uppföljning.
Många unga beskriver hur övergången sker abrupt – utan tillräcklig planering, utan stabila vuxna och utan ekonomisk trygghet. Det är en kritisk period där fel eller bristande stöd kan få livslånga konsekvenser.
Samhällets ansvar upphör inte vid 18 års ålder. För att leva upp till barnkonventionen måste unga som lämnar samhällsvård garanteras långsiktigt, behovsanpassat stöd in i vuxenlivet.
SOS Barnbyar vill att
Regeringen:
- ger Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för eftervård så att stödet blir likvärdigt över landet.
- samlar in och följer upp nationell statistik om unga som lämnar samhällsvård för att möjliggöra kunskapsbaserad utveckling.
- förtydligar och utökar kravet på eftervård i socialtjänstlagstiftningen, inklusive rätt till behovsprövat stöd upp till 25 års ålder.
- möjliggör kvarboende i familjehem upp till 23 år och i stödboende upp till 23 år efter behovsprövning.
- säkerställer att eftervård inte avslutas utan en dokumenterad och gemensamt framtagen övergångsplan.
- avsätter riktade statsbidrag för att möjliggöra strukturerad och långsiktig eftervård.
Kommunerna:
- erbjuder långsiktigt psykosocialt stöd även efter avslutad placering.
- utser en samordnande kontaktperson eller coach som följer den unge under eftervården.
- säkerställer att ingen ung lämnar samhällsvård utan en konkret plan för boende, ekonomi, studier och hälsa.
- prioriterar unga med placeringsbakgrund i bostadsköer och erbjuder stabila boendelösningar.
- säkerställer att alla unga som lämnar samhällsvård får tillgång till ett tryggt boende och avstår från osäkra boendeformer som vandrarhem och korttidskontrakt.
- ger alla unga en tydlig och samlad informationsguide inför utskrivning.
Kommuner och regioner:
- säkerställer samverkan mellan socialtjänst, BUP, vuxenpsykiatri, vårdcentral och andra aktörer vid övergång till vuxenvård.
Vad vet vi gör skillnad efter placering?
Långsiktig och strukturerad eftervård fungerar. Forskning och internationell praktik visar att unga klarar övergången bättre när stödet är stabilt, relationellt och samordnat.
Eftervård upp till 25 år
Länder som erbjuder rättighetsbaserad eftervård längre än till 18 år ser bättre utfall inom utbildning, arbete och psykisk hälsa.
Staying Put-modeller
Möjlighet att bo kvar i familjehem efter 18 års ålder ger stabilitet och bättre etablering i vuxenlivet.
Samordnande kontaktperson/coach
En fast vuxen som hjälper den unge att navigera myndigheter, ekonomi och studier minskar risken för hemlöshet och arbetslöshet.
Tryggt boende
Trygga och långsiktiga boendelösningar är en grundförutsättning för arbete, studier och psykisk hälsa.
Samordnad övergång till vuxenvård
Strukturerad planering mellan barn- och vuxensystem minskar risken att unga faller mellan stolarna.
Ekonomiskt och psykosocialt stöd över tid
Kombinationen av ekonomiskt stöd, samtalsstöd och praktisk vägledning ger bäst effekt för långsiktig självständighet.