Hon drömde om att bli en av flickorna med skolväska på axeln

Ary* ville bli som de andra flickorna; med skolväska på axeln, på väg till skolan med sina klasskompisar. Inte förrän hon kom till barnbyn kunde den drömmen bli sann.

Husen i barnbyn där Ary bor är varma och välkomnande. När hon kom dit fick hon äntligen den trygghet hon förlorat efter att båda hennes biologiska föräldrar dött. Innan hon kom till barnbyn bodde hon med sin faster, som hade knappa resurser, en bit utanför huvudstaden. Ary kunde inte gå i skolan och det fanns inte någon skola för barn i hennes ålder i närheten.

– Jag ville gå i skolan. Men där jag bodde levde bara människor som inte kunde läsa eller skriva. De tillbringade mest tid med att slåss och spela bort pengar. Min faster hade inte råd att skicka mig till skolan. Min dröm var att en dag få bli som flickorna jag såg som bar en väska med böcker på axeln – på väg till skolan.

När Ary kom till barnbyn blev hon glad och överraskad över att få skolmaterial och -uniform. Hon skrevs in i den lokala grundskolan i närheten av barnbyn. Hon var lite äldre än de andra barnen i klassen eftersom hon låg efter de andra. Men nu har hon kommit i kapp. Ary var snabblärd och vande sig snabbt vid skolschemat, att få nya vänner och att kommunicera med de äldre. Hon var också en duktig elev, hennes första år i skolan gick mycket bra med resultat långt över medel. Men på grund av nedstängningen av skolor i Kambodja under pandemin, behöver hon fortfarande ta extraklasser.

– Jag är glad över att bo här. Jag har ett fint hus och barnbyn. Jag kan gå i skolan och har massor av vänner i skolan och här. Jag får tillräckligt med mat, kläder och skolböcker. Min SOS-mamma tar hand om mig lika bra som min egen biologiska mamma skulle ha gjort. Min SOS-mamma älskar mig och jag henne. Jag känner mig trygg här.

*Namnet är ändrat av integritetsskäl.

Text och foto: Pearl Sandhu