Artikel

Kriget förstörde allt

Stämningen i östra Ukraina precis innan kriget bröt ut kändes laddad. Osäker. Därför evakuerade vi tvillingsystrarna Darya och Lesya, tillsammans med andra barn i vår verksamhet, till Lviv. Några dagar senare var kriget ett faktum − och platsen de flydde är en av de värst drabbade.

Systrarna i bussen som tog dem över gränsen till Polen.

Darya och Lesya evakuerades över gränsen till vår barnby i Polen och nästan två år senare bor systrarna med sin fosterfamilj i en lägenhet i landet.

− Familjen består av tio medlemmar och de bor i en trea i samma byggnad som andra SOS-familjer. Det är väldigt trångt och känslan av privatliv och normalitet är borta. Familjen levde bekvämt i en lägenhet med fem sovrum, och de planerade att bo större. De skulle bygga ett hus, men de hann bara lägga grunden. Kriget förstörde allt, säger Nataliya, socialarbetare på SOS Barnbyar, som följt familjen i flera år.

Saknar den ukrainska skolan
För att skapa trygghet för barn på flykt, krävs det en vardag. Med skola, lek, läxor och tandborstning. Under dagarna går de i den fysiska polska skolan och på kvällarna i ukrainsk distansundervisning. Och det arbetar Darya och Lesyas fostermamma Iulia hårt för att få till.

− Förra året var jobbigt för att det polska språket är, vad ska jag säga, lite komplicerat att lära sig, så det har varit svårt för barnen, säger Iulia och fortsätter:

− Barnens arbetsmängd går ju upp, skolan är dubblerad. När pandemin bröt ut i vår hemstad gick barnen i skolan för de var bara stängda under en väldigt kort period, så det var inga problem med det. Men nu med två skolor och en av dem på ett annat språk… Det är såklart svårt för barnen.

Darya älskar att spela sin trumpet och Lesya saxofon, som de fått av en givare i Polen. På kvällarna har de, utöver de andra skolämnena, även distansundervisning i musik. Just nu är Lesyas favoritämne idrott och Daryas matte. I framtiden vill Darya bli en trumpetspelande veterinär i Ukraina.

− Jag gillar att spela trumpet. Jag kommer fortsätta spela det. När jag växer upp vill jag bli veterinär, samtidigt som jag spelar trumpet. Jag ska lära mina barn att spela trumpet också, säger hon.

Både Darya och Lesya saknar den ukrainska skolan. De saknar sina klasskamrater, språket och undervisningen. De drömmer om att kriget ska ta slut och att de ska få åka hem.

− En av de mest kännbara effekterna av krig är separationen från hemmet, nära och kära, släktingar, vänner och husdjur. Detta kan leda till negativa konsekvenser i form av psykologiskt trauma, förlust och alienation, säger socialarbetaren Nataliya.

Barn riskerar att förlora sin kultur
Över tre miljoner ukrainska barn har inte samma tur som Darya och Lesya. De får ingen utbildning och blir berövade en viktig rättighet. Men även Darya och Lesya riskerar att förlora sin kultur och identitet. Om ingen gör något kommer en hel generation att gå förlorad.

SOS Barnbyars julinsamling går därför i år till insatser som får tillbaka barnen till skolan. Ett viktigt mål är att ordna bombsäkra klassrum där barnen tryggt kan ha lektioner. Det behövs också skolpaket med bärbara datorer, pennor och böcker så att fler barn åtminstone får en utbildning på distans. Och många barn som utsatts för krigets fasor behöver stöttas med traumastöd.

 

Foton: SOS Barnbyar Ukraina och Katerina Ilievska

Ge en julgåva
Ge företagets julgåva

Dela inlägget

Publicerad: 2023-10-25

Liknande

Artikel

”Min skola finns inte mer”

Sedan Sashas skola utplånades av en bomb får han online-utbildning några halvdagar i veckan, och av SOS Barnbyar har han fått stöd att återvända till ett liv med lek och lärande. Men han vet inte när han någonsin får se ett klassrum igen.

Läs mer här

Nyhet

Israel och Palestina: Barnen drabbas hårt

I krig och kriser är barnen oskyldiga, men drabbas alltid hårdast. Vi står på barnens sida i Israel och Palestina och arbetar för att se till att de är i säkerhet.

Läs mer här

Nyhet

Läget är akut för familjer från Nagorno-Karabach

– Här i Armenien behöver de inte bara akut stöd, utan permanent försörjning och psykologiskt stöd, eftersom de har levt i en blockad i nio månader, med brist på mat, vatten, medicin och hygienartiklar, säger SOS Barnbyars nationella programchef i Armenien.

Läs mer här