Pennys krönika: Det enda som tröstade mig var att se resultatet av vad SOS Barnbyar gör

”När jag tänker tillbaka är det ett specifikt minne som berör mig mycket. Filip Berg och jag åkte för att träffa en familj utanför barnbyn för att se hur folk lever i Nepal. När jag tänker på en familj, tänker jag på en mamma, en pappa, några syskon och mycket kärlek. Det var inte det som mötte oss. Vi knackade på en dörr till ett hus, som var mer som ett hål i en tegelvägg. När dörren öppnades möttes vi av tre blyga och varmhjärtade syskon, två systrar och en bror. En av systrarna var i min ålder. Det fanns ingen mamma eller pappa i sikte. De välkomnade oss och visade oss runt i sitt hem. Det bestod av ett mörkt och litet rum vi knappt fick plats i.

Jag tittade på Filip och såg chocken i hans ansikte. Jag försökte hålla modet uppe, för jag visste att jag var sekunder från tårar.