Penny Parnevik: ”En mamma är en mamma, punkt slut!”

Mia och Penny Parnevik blev kända över en natt i succéserien Parneviks. Men mötena med barnen och barnbymammorna i Nepal förändrade deras liv minst lika mycket. Nu brinner de tillsammans för att hjälpa utsatta barn i världen till ett bättre liv.

När Penny Parnevik var ett år gammal insjuknade hon hastigt i RS-viruset. Golfspelande pappa Jesper var på väg att vinna en tävling på PGA-touren för första gången när beskedet kom. Mamma Mia, som var en del av teamet Parnevik, lämnade allt och åkte i ilfart till intensiven med sin dotter.

– Jag trodde att Penny skulle dö. Men hon är en fighter. Jesper uppnådde sina drömmars mål och vann tävlingen, men brydde sig inte alls om det. Allt som betydde något var att vår dotter skulle klara sig.

Tjugo år senare fick Mia och Penny möjlighet att dela ännu en stark livsupplevelse som skulle stärka deras relation ytterligare. De reste tillsammans med SOS Barnbyar till Nepal, ett land som lever i efterdyningarna av sin största naturkatastrof någonsin. Jordbävningen i Nepal 2015 gjorde 3,5 miljoner människor hemlösa, och dödade 9 000. Många barn tvingas nu växa upp i slumområden utan föräldrar.

– Att få göra den resan med min dotter, det är ett av de starkaste minnena jag har, berättar Mia.

– Det ska inte finnas en värld där ett barn växer upp utan kläder, med tusentals flugor på kroppen. Vi får inte acceptera det, säger Penny.

Mia och Penny besökte Manohara, ett slumområde där över 1 000 familjer bor i misär.

– Deras dricksvatten är som flytande lera, och dofterna i Manohara påminner om ett dött djur gånger tusen. Att uppleva det på plats har förändrat mig för livet, jag vill inte leva i en värld där barn lever i sådan smärta och fattigdom, säger Mia.

Penny fyller i.

– Det du säger om dofter, att man får använda sina sinnen, det blir verkligt till skillnad från när man ser det på tv. Att röra ett barn som har smuts på hela sig – det är så hemskt att de lever så. Västvärlden lever i en bubbla, och att göra den här resan stack hål på den bubblan för mig. Jag är tacksam för chocken, och vill arbeta för en förändring.

– Det är vår plikt att bry oss om det lilla barnet i Nepal, lika mycket som det lilla barnet i Sverige, säger Mia.

Nära jordbävningens epicentrum ligger en av SOS barnbyars tio barnbyar i Nepal. Här träffade Mia och Penny barnbymammor som har vigt sitt liv åt att jobba med utsatta barn.

– De är så coola, wow säger jag bara. Vilken otrolig insats, säger Mia.

– Det spelar ingen roll om du bor i Florida eller i Nepal, en mamma är en mamma, punkt slut! säger Penny.

Mia kunde relatera till barnbymammornas strävan efter att bidra med trygghet och kärlek till barnen. Som fyrabarnsmamma har hon tillbringat mer än tjugo år med att ge villkorslös kärlek. Penny berättar:

– Mamma sa alltid ”vad ni än har gjort så berätta alltid för mig. Jag kanske blir arg, men jag kommer aldrig att döma er”. Varje kväll får jag ett godnatt-sms där hon skriver ”jag älskar dig”. Det betyder mycket att oavsett var i världen jag befinner mig så är hon där med sin kärlek.

I dag bor Penny i San Fransisco, långt från barndomshemmet i Florida.

– Jag kan tycka att relationen med min mamma har blivit ännu bättre. Jag börjar förstå vad mina föräldrar har gjort för mig i alla år. Jag ringer ofta och kollar hur de mår.

Penny längtar efter barn, och kommer att inspireras av sin egen mamma.

– Jag har hela livet hört att vi är lika, vi älskar barn lika mycket. Mamma har gjort allt för att förstå oss barn och vara ett stöd, säger Penny.

Mia fortsätter:

– Alla barn är unika, det gäller att vara inkännande och se hur man kan fylla varje individs behov.