Projektet har fyllt ett viktigt behov visar utvärderingen

SOS Barnbyars arbete med familjeåterförening och avlastning av ungdomarna är nödvändigt då ingen annan aktör arbetar med detta. Det konstaterar de oberoende utvärderare som under hela projekttiden följt arbetet.

Hur vet man om ett projekt är framgångsrikt? Hur mäter man resultat och hur kan kunskap och erfarenheter föras vidare? Under hela den tid som AMIF-projektet pågått har arbetet följts av en oberoende utvärdering där Roger Orwén varit en av de två utvärderarna.

– I vårt arbete med att följa projektet över tid har det varit en god dialog, det har också varit intressant och givande att ta del av projektets utvecklingsarbete, säger Roger Orwén.

Utvärderingen av SOS Barnbyars familjeåterföreningsprojekt har varit en så kallad lärande utvärdering. Det innebär att den pågått parallellt med projektet. Därmed har de analyser utvärderarna gjort och de slutsatser som dragits också kunnat föras in i det pågående projektarbetet och blivit en del av lärandet. Utvärderingen har också använts för att sprida kunskap från projektet till myndigheter och andra organisationer.

– Tack vare detta blir utvärderingen också ett sätt att stödja processen och bidrar till projektets lärande. Därigenom blir vi också ett bollplank för själva genomförande, fortsätter Roger Orwén.

Vilket nytta har då projektet av att en utvärdering görs parallellt med verksamheten?

– Utvärderingen har betydelse på flera plan. Bland annat tror jag att den bidrog till att ge projektet ökad klarhet kring mål och indikatorer. Inledningsvis så arbetade vi med förändringsteorin och hur den skulle kunna stödja projektet. Jag tror att det arbetet till viss del också underlättade projektstyrningen, svarar Roger Orwén.

Vad kan man då egentligen mäta med en utvärdering? Både kvantitativa och kvalitativa data behövs ofta för att kunna mäta och bedöma en insats. Kvantitativa data handlar exempelvis om hur många aktiviteter man haft, eller hur många personer som deltagit.

– I många fall värderas kvantitativa data högre när ett resultat ska mätas, men jag menar att de kvalitativa är minst lika viktiga, eftersom de bland annat beskriver hur verksamheten upplevs av de som deltagit i den, vad de tyckte och kände. Det skapar en ökad förståelse. Det finns också väl etablerade metoder för att samla in kvalitativa data, såsom intervjuer, fokusgrupper och deltagande observation. Vi har haft en bra blandning av metoder, vilket ökar trovärdigheten i våra resultat, konstaterar Roger Orwén.

Utvärderingen visar tydligt att ungdomar med anknytningsfamiljer får ta ett alltför stort ansvar för familjens etablering. Detta påverkar i sin tur deras skolgång och möjlighet till utveckling, vilket strider mot Barnkonventionens intentioner.

– Projektet har fyllt ett viktigt behov och det har satt fingret på många brister. Utvärderingen visar också tydligt vilken stor roll som ungdomarna behövt ta. I vissa kommuner saknas anställda med uppdrag att ge konkret stöd till anknytningsfamiljer och därför faller praktiska saker som myndighetskontakter på ungdomen. Det familjestärkande programmet fyller därför ett behov som den offentliga sektorn inte tar ansvar för, och där det också saknas riktlinjer, konstaterar Roger Orwén.

Ett av målen med AMIF-projektet har varit att ge myndigheter ökad kunskap om målgruppen och skapa förutsättningar för ökad samordning mellan myndigheter. Det fanns även en ambition att förändra myndigheternas arbetssätt. Samtidigt är det svårt att med hjälp av ett projekt som bara pågår under några år förändra en myndighet. För att åstadkomma sådana förändringar krävs inte sällan också politiska beslut.

– En del av utvärderingens uppdrag var att belysa projektets långsiktiga hållbarhet, och då är det bland annat viktigt med strukturella förändringar. Samtidigt ligger mycket av det som krävs bortom projektet kontroll, inte minst sådant som förutsätter politiska lösningar. Men genom att arbeta konkret och praktiskt och samtidigt tydligt visa på de problem som identifierats kan projektet få betydelse även på sikt, fortsätter Roger Orwén.

Text: David Isaksson

Utvärderarna drar bland annat följande slutsatser:

• SOS Barnbyars arbete med familjeåterförening och avlastning av ungdomarna är nödvändigt då ingen annan aktör arbetar med detta.
• Ofta saknas det en helhetssyn kring föräldrarna, deras situation och behov och det är en brist på samordning mellan olika insatser.
• Föräldrarna oftast gör framsteg åt rätt håll. Samtidigt är vägen för vissa föräldrar lång, vilket gör det svårt att bedöma exakt i vilken omfattning stödet bidrar långsiktigt.
• Projektet har ett barnrättsperspektiv och bygger på ett tydligt behov hos målgruppen och har därmed hög relevans. Det är mycket som fungerar bra och projektet har vunnit flera lärdomar som kan tas tillvara framöver.
• Det finns en risk för att beroendet av anknytningsungdomen kan öka igen när familjen lämnar SOS barnbyar.
• Med utgångspunkt från att bidra till långsiktig hållbarhet för metoden krävs andra och mer strukturella insatser. Hållbarheten påverkas exempelvis i hög grad av möjligheten till finansiering för att kunna arbeta vidare med programmet.

Till rapporten i sin helhet

Bakgrund

SOS Barnbyar driver mellan perioden 20-01-01 – 22-12-31 ett projekt som medfinansieras av Europeiska Asyl, Migrations- och Integrationsfonden AMIF. Projektets målsättning är att bidra till en mer effektiv integration av tredjelandsmedborgare* i det svenska samhället genom att erbjuda målgruppen stöd kring områdena samhällsorientering, anställningsbarhet och föräldraroll. Projektets målsättning är även att bidra till ökade förutsättningar för samordning i myndigheters service till familjer. Sedan september 2021 arbetar, förutom projektets tre familjementorer, även en integrationspedagog.

*Tredjelandsmedborgare är lagligen bosatta i Sverige utan svenskt medborgarskap och för projektet avser målgruppen föräldrar/familjer som ankommit till Sverige på anknytning/återförening till ensamkommande ungdomar.