Så håller hon dottern borta från gatan

Fatuma, en änka med sex barn, var borta mycket från familjen i sin ständiga jakt efter försörjning. Hon lämnade äldsta dottern Tashi att ensam ta hand om de yngre barnen. Men att inte få gå i skolan gjorde Tashi förtvivlad. Hon övervägde nästan att lämna hemmet, och i stället samla PET-flaskor som hon såg många andra barn göra, eftersom hon trodde att det var hennes enda alternativ för att bekosta sin skolgång.

På en dammig, bullrig gata i Etiopien, pressar Fatuma, 35, färsk apelsinjuice i en glaskanna vid det lilla bordet som fungerar som stånd, medan dottern Tashi säljer kaffe och plockar bort flugor från kopparna.

Kvarterets kaffeälskare köper varmt aromatiskt kaffe av arabicabönor eller ett glas färskpressad juice. Där finns låga pallar i plats att sitta på. Det är ett ständigt flöde av kunder, flera av dem handlar ofta.

Mamma Fatuma är nöjd. På morgnarna är det alltid mest att göra. Hon håller ett vakande öga på Tashi, 12 år, för att se till att hon klarar sig bra. De säljer ungefär 100 koppar kaffe per dag och några glas juice.

Tidigare var Fatuma, 35, hemma och tog hand om barnen. Hennes man försörjde dem genom att driva en annan verksamhet. De såg inga tecken på att han inte mådde bra, men helt plötsligt blev han sjuk och dog.

Fatuma var tvungen att hitta en försörjning för sin familj. Hon klarade inte av att fortsätta driva den verksamhet som maken haft. I stället tog hon enkla jobb och tvättade andras kläder för några få etiopiska birr.

Inkomsterna räckte knappt till mat, än mindre till att betala för barnens utbildning.

– Idag har jag råd att försörja mina barn genom försäljningen, säger Fatuma medan hon räcker ett glas juice till en väntande kund.

– Nu kan de få allt de behöver. För några månader sedan hade jag inte råd att försörja mina barn. Jag hade inte råd att ge dem mat. Inte ens när de blev sjuka hade jag råd att ta dem till sjukhuset. Jag hade ingenting. Vi hade stora problem, säger hon.

”Idag har jag råd att försörja mina barn genom försäljningen”

Innan lunch slutar Tashi att sälja, för att laga lunch och ge mat till sina fem syskon som leker runt huset. Hon är väldigt ansvarsfull för att bara vara 12 år. Efter lunchen tar hon på sig sin knallgula burka och springer i väg till skolan och lämnar Fatuma att sköta affärerna och se efter barnen.

Tashi började skolan först i september 2022, för första gången i sitt liv. Tidigare brukade hon se efter sina fem syskon om dagarna, det yngsta endast tre år gammalt. Hon lagade mat åt dem, tvättade deras kläder, badade dem, gav dem mat och nattade dem, när hennes mamma jobbade.

Tashi blev mer och mer missmodig och nedslagen över att inte få gå i skolan. Det blev värre ju äldre hon blev. Hon såg vissa barn gå till skolan – medan andra barn gick omkring planlöst på gatorna och sniffade lim och letade saker på soptippar att sälja.

Hon funderade på att ansluta till barnen på gatan för att tjäna pengar och få en förändring.

– När jag såg barn som gick i skolan undrade jag: ’När kommer jag att få gå i skolan?’ Jag tänkte att även om jag är ett barn kan jag samla plast och kartonger för att sälja och sedan köpa böcker och ta mig till skolan och ge lite pengar till min mamma, säger hon.

Enligt forskning är orsakerna till att barn rymmer hemifrån vanligtvis misshandel, försummelse, familjesplittring, fattigdom, föräldrarnas separation eller skilsmässa, eller att en förälder dör eller gifter om sig. Man uppskattar att det finns över 150 000 barn på gatorna i Etiopien, och antalet ökar. Många barn flyttar från landsbygden i hopp om att tjäna pengar till mat.

SOS Barnbyar i Etiopien startade ett gatuprojekt förra året, för att hålla barn som Tashi borta från gatorna – och för att rädda de barn som redan hamnat där, till ett bättre liv och framtid.

Michael Sintaheyu, projektsamordnare för programmet i regionen, säger att gatulivet är brutalt för barnen.

– De här barnen kan inte skydda sig själva och utsätts för alla typer av våld och exploatering. Barn som Tashi som lever i svåra situationer hemma riskerar att söka sig till livet på gatan, berättar han.

För att förändra situationen skrevs Fatumas familj in i programmet. Att Tashi skulle slippa stressen och bara få vara barn blev en av de första åtgärderna. Hon fick tillfälligt flytta till ett tryggare boende där hon fick stöd för återhämtning och började sakta bygga upp sin självkänsla och identitet. Det gav henne en positiv riktning i livet.

Mamma Fatuma fick gå flera utbildningar genom programmet; bland annat i grundläggande affärskunskaper, engagerat föräldraskap och hon lärde sig vilka samhällsfunktioner som hon och hennes familj har rätt till. Hon fick också ett startkapital på 7 000 ETB som hon använde för att starta kaffe- och juiceföretaget hon driver i dag.

Tashi återvände hem efter en månads återhämtande rekreation. Med sig fick hon läromedel, skolmaterial och en skoluniform – redo att börja skolan för första gången i sitt liv.

– I skolan märkte jag att barnen i min klass var mycket yngre än jag. Jag är mycket äldre än dem, säger Tashi som inte kan dölja sin frustration.

– Jag borde gå i klass fem. Men här är jag i årskurs ett eftersom vi inte hade några pengar eller ens en skolväska. Jag kommer att fortsätta mina studier eftersom jag är smart. Lärarna checkar av mina kunskaper genom övningar varje dag, säger hon.

– Jag skickar min dotter till skolan varje morgon. Hon kommer tillbaka senare på dagen. Jag skickar alla mina barn till skolan. Tidigare brukade Tashi gråta eftersom hon ville studera men jag hade inte råd att ta med henne. I dag har vi det bättre tack vare det kapital som SOS Barnbyar gav oss. Mitt liv har nu förändrats mycket, berättar Fatuma.

Fatuma är glad över att Tashi nu har fullt upp med skolan och sina framtidsplaner. Hon säger att arbetet närmare hemmet har gett henne mer tid att fokusera på föräldraskapet.

– Jag är inte längre rädd för att Tashi ska hamna på gatan. Hon är min dotter och jag tar hand om henne. Det finns gatubarn runt omkring som går under här, säger hon och pekar på baksidan av sitt hus. Jag har varnat henne att inte prata med de andra barnen. De vill ge henne cannabis eller andra droger. De förstör varandra och sig själva. Jag bevakar Tashi noga och hon går bara ut när hon sopar på gården. Hon går inte någon annanstans.

– Jag vill att min mamma ska flytta från det här fattiga stället, säger Tashi när hon talar om deras dåliga levnadsförhållanden.

Deras hus är en gammal förfallen gul fraktcontainer utan rinnande vatten eller elektricitet. Containern står osäkert vid kanten av en flodbank som är utsatt för översvämningar. Det finns en soptipp mycket nära huset och elledningar hänger farligt lätt över taket.

– När jag blir stor vill jag bli läkare. Jag ska bli en rik person så att jag kan flytta min mamma härifrån, säger Tashi.

Fatuma är stolt över de framsteg som hennes familj har gjort på några månader. Hon funderar nu på att öka sin inkomst genom att bredda verksamheten till att även omfatta en detaljhandel.

– Jag skulle vilja sälja livsmedel eller starta en butiksverksamhet. Jag vet hur man driver alla typer av företag. Själv brukade jag sälja khat när jag var så här liten, säger hon och pekar på ett av sina små barn.

– Mina barn ska få det bättre än så. Jag vill ge dem en trygg uppväxt och se till att de får en bra utbildning, säger Fatuma med eftertryck.

Text och foto: Christine Stoltz