Sofias svåra val

2008 fattade Sofia sitt livs svåraste beslut. Hon lämnade sina tre barn i barnbyn i Somalilands huvudstad Hargeisa. Därefter påbörjade hon sin resa mot att få ordning på sitt liv, med hjälp av SOS Barnbyar. Nio år senare kom äntligen dagen då Sofia fick vakna upp tillsammans med sina tre barn igen.

Det var 2008, när Sofias man övergav familjen, som hon tvingades lämna bort sina tre barn till barnbyn.

– Det var det svåraste beslutet i mitt liv. Jag kunde inte sova om nätterna. Men jag hade inte råd att köpa mat eller skicka barnen till skolan. Jag visste att de var i säkerhet hos SOS Barnbyar, även om det var mycket svårt, berättar Sofia som besökte sina barn minst en gång i månaden under den här tiden.

Medan barnen bodde i barnbyn fick Sofia hjälp av SOS Barnbyar att få ordning på sitt liv. Och i februari 2017 var hennes situation tillräckligt stabil för att barnen skulle kunna flytta hem igen. Då hade Sofias barn bott i barnbyn i nio år. Även om alla gladde sig åt att få en gemensam vardag igen så var övergången från barnbyn till hemmet en stor förändring – inte minst för den äldsta dottern Shamshi.

– I början klagade Shamshi ofta på maten. Hon tyckte att den var bättre i barnbyn. Jag förklarade för henne att vi inte hade råd att äta den mat de var vana vid där. Men vi pratade ut om det hela, och nu förstår hon att jag gör mitt bästa, säger Sofia som idag lever på att sälja
kläder, hijabs, kjolar och halsdukar.

Familjen får dessutom motsvarande 500 kronor i månaden av SOS Barnbyar för att täcka kostnader för skolgång och mat. När ett barn flyttar hem till sina biologiska föräldrar eller släktingar är en medarbetare från SOS Barnbyar alltid inkopplad för att höra om barnet har några funderingar eller frågor. SOS Barnbyar besöker också familjen inför flytten och följer upp efteråt för att stämma av att barnet trivs. Det är viktigt att förbereda barnen på att de inte alltid kan förvänta sig samma levnadsstandard de är vana vid från barnbyn – att de till exempel inte alltid finns vatten i kranen eller tandkräm till tandborsten. Barnen kan naturligtvis fortfarande komma och besöka barnbyn så ofta de vill. Shamshi njuter av att bo hos sin mamma igen, men hon har fortfarande kontakt med sin SOS-familj:

– Ibland ringer jag till min SOS-mamma för att prata. Henne saknar jag förstås. Men jag är glad över att ha flyttat hem igen. Jag får sova i mammas säng och det är mysigt.

Barnet i centrum

Fattigdom, död, sjukdom, otrygghet. Det är ofta många faktorer som spelar in när ett barn kommer i kontakt med SOS Barnbyar. En del är föräldralösa, medan andra har föräldrar eller släktingar som saknar förmåga att ta hand om dem. I de fallen är målsättningen i första hand att vägleda och stötta familjerna så att barnen ska kunna bo kvar i sin familj.

– När ett barn flyttar in i en barnby är det inte nödvändigtvis en permanent lösning. Det är heller inte alltid en lösning som passar för alla, säger Lene Godiksen som är en av de programansvariga på SOS Barnbyar.

Hon arbetar med att stärka insatserna, både inom och utanför barnbyn, så att varje barn får bästa möjliga uppväxt, utifrån just det barnets förutsättningar.

– Men för de barn som saknar en fast punkt, är en barnby eller fosterfamilj ofta ett bra alternativ. Om en familj riskerar att splittras på grund av fattigdom kan fem höns eller en sykurs vara det som behövs för att säkra barnets stabilitet och trygghet. Varje barns situation är olika, och det är vår uppgift att hitta den lösning som passar bäst till det enskilda barnet, säger hon och fortsätter:

– Det allra bästa stället för ett barn att växa upp är i familjen. Därför utökar vi de förebyggande insatserna utanför barnbyarna. I barnbyn kan det bo barn vars föräldrar fortfarande lever. De bor här för att det var den enda lösningen som fanns just då för att barnet skulle överleva. Lyckligtvis kan några av barnen flytta hem till sina biologiska familjer igen, när familjen är stark nog att ta hand om dem. ●

Text: Iben Stjerne Chistensen
Foto: Lars Just