Missilen slog ner när Misha låg och sov

Misha överlevde det som inte borde gå att överleva. Nu får han stöd att återhämta sig, steg för steg.

Misha, 6 år, bor med sin familj i en stad i Ukraina. En kväll gjorde han som han alltid brukade göra. Han pussade mamma Nadya, pappa Roman och sin storasyster god natt, gick in på sitt rum och kröp ner under täcket. När han somnat stängde Nadya dörren. Ingen av dem anade att allt skulle förändras bara några timmar senare.

– Halv två på natten vaknade jag av en hund som skällde väldigt högt, berättar Nadya. Jag gick ut i hallen och det var som att jag blev knuffad, allting skakade och jag tappade balansen. När jag öppnade dörren in till Misha fanns där inget rum längre. Jag skymtade gatan och asfalten genom rasmassorna.

En missil hade slagit ner.

– Jag bara skrek, ”Misha, Misha!”.

Nadya kravlade mot kanten, medan rester av golvet kollapsade runt omkring. Marusia räckte fram sin mobil så att hon kunde lysa med ficklampan, medan Roman klättrade ner bland spillrorna och hörde ett svagt stönande.

– När de drog fram Misha trodde jag att han mådde bra, berättar Nadya, att han klarat sig, men han öppnade knappt ögonen. Jag lyfte upp honom i min famn och sen kom en räddningsarbetare springande.

Allvarliga hjärnskador och inre blödningar
Misha hamnade på intensiven, med allvarliga inre blödningar och skador på hjärnan och ryggmärgen. Eftersom lungorna kollapsat kunde han inte heller andas på egen hand. På morgonen meddelade kirurgen att han troligen inte hade mer än tre dagar kvar att leva.

Men tack och lov förbättrades läget.

– En underbar dag öppnade Misha ögonen en aning, säger Nadya, och så rörde han fingrarna. Två veckor senare kopplades respiratorn bort.

SOS Barnbyar ger särskilt stöd till barn som skadats i kriget
Misha överlevde mirakulöst – med svåra hjärnskador och men för livet. Nu får han vårt stöd med rehabiliteringen.

– Tack vare SOS Barnbyar blir han bättre för varje dag som går, berättar Nadya. Än har han inte fått talet tillbaka, men vi ger inte upp. Han börjar återhämta sig och jag är så tacksam.

Parallellt med tacksamheten bär Nadya också sorgen, över det liv som en gång fanns och som kriget tog ifrån Misha.

2026 är det värsta av krigsåren i Ukraina, vad gäller antal döda och skadade civila – även barn. Behoven är enorma och våra drygt 400 medarbetare på plats fortsätter enträget sitt arbete för att ge barn det stöd som de behöver.

Oavsett om det är en missil eller en naturkatastrof som raserar barns trygghet behövs stöd som inte försvinner när den akuta krisen är över.