Hunden Bodil bygger broar

Selma Claesson är integrationspedagog i ett projekt som med stöd från bland annat AMIF ska stärka familjer till ensamkommande, framför allt barnen. Med sig har hon ”integrationshunden” Bodil:

– Hennes viktigaste superhjältekraft är att hon tycker om människor, säger Selma och skrattar.

Inom ramen för AMIF-projektet arbetar SOS Barnbyars familjementorer framför allt med att stötta föräldrarna så att de ungdomar som tidigare kommit till Sverige får tid och kraft över för att fokusera på sin skolgång. Men ofta finns det också flera småsyskonen i familjerna – barn som riskerar att hamna i kläm när allt praktiskt måste ordnas. Det är här som Selma kommer in i bilden.

– Det är ofta krävande för föräldrarna att komma in i det svenska samhället och det är inte alltid som de också har tillräckligt med tid för de mindre syskonen. Men där kan jag stötta, till exempel genom att följa med på fotbollsträningar och andra fritidsaktiviteter som annars kanske skulle prioriteras bort, eftersom föräldrarna inte hittar eller vet hur de ska göra, berättar Selma Claesson som tidigare arbetat som socialpedagog ute på skolor. Där var hennes roll bland annat förebygga kränkande behandling och hjälpa till att få studiero och att alla skulle känna sig trygga i skolan.

Vad var det som lockade dig med AMIF-projektet?

– Framför allt var det möjligheten att jobba förebyggande och främjade utifrån barnens rätt. Redan på ett tidigt stadium, när barnen är små, kan vi komma in och stötta barnen och det tycker jag känns väldigt viktigt, svarar Selma.

Hittills har Selma jobbat några månader och under den här tiden har hon hunnit träffa en del av familjerna. Ett bra sätt att komma i gång är att göra saker, som till exempel när Selma och några av familjerna tillsammans besökt Göteborgs stadsmuseum.

– Det behöver också hända roliga saker om familjerna ska klara den tuffa omställning som det innebär att flytta till Sverige. Jag har också köpt in leksaker till programmet, spel och böcker på olika språk som vi kan läsa medan föräldrarna fokusera på det de behöver förstå och lära sig, konstaterar hon.

För de nyanlända föräldrarna är steget in i det digitala svenska samhället ofta en utmaning. Men när det gäller barnen är det Selmas intryck att de lär sig snabbt, inte minst om hur de ska ta till sig ny teknik. Samtidigt är det viktigt att de får stöd, inte minst när de ska börja skolan:

– Alla vet hur svårt det är att komma in i en ny skolan där man inte kan språket, och då finns risken att barnen utvecklar destruktiva strategier för att klara sig. Som integrationspedagog finns jag där som språkrör för barnen och hjälpa till att lotsa dem vidare. Det handlar jättemycket om relationer. Barnen ska känna att de kan lita på mig!

Till det Selma nu gör är bland annat att hitta fotbollsklubbar som kan ta emot flickor som vill spela. Och när tjejerna ska provspela så följer hon så klart med:

– Det är alltid lite läskigt att gå själv till ett nytt ställe och där har jag en möjlighet att följa med barnen så att de kan känna sig trygga. Samtidigt är de flesta är positiva och vill gärna prova på och göra olika saker. Det största hindret är att aktiviteter kostar pengar, och har man flera barn så blir det lätt dyrt …

De senaste åren har det blivit allt vanligare att ha med djur i vård och omsorg, eftersom djur visat sig att ha en lugnande effekt. Selmas lurviga hund Bodil är vad som kallas för en diplomerad Social Tjänstehund som hjälper till att skapa relationer, minska konflikter och får barn och vuxna att slappna av. Och att det fungerar bra märkt Selma tydligt när hon var rastvakt på den skola där hon tidigare jobbade. Då kunde till och med de tuffaste femteklassarna komma fram för att klappa och leka. På så sätt blev Bodil ett sätt för barnen att umgås och prata med varandra.

– Bodil har en förmåga att lugna ned. Många barn vill läsa för Bodil som gärna lägger sig i deras knä. Och om något är jobbigt så kan det underlätta för barnen om de kan pilla med Bodils päls, samtidigt som de pratar. Dessutom så kan hon spela Yatzy med barnen. Det går till så att Bodil slår med tassen på tärningarna när det är hennes tur. Sen får barnen hjälpa henne att räkna, för det tycker hon är svårt!

Text: David Isaksson