Röster från barn i Sudan

Tre år efter att konflikten i Sudan bröt ut lever barn fortfarande i en vardag präglad av oro, förlust och osäkerhet. Deras berättelser visar hur djupt krisen påverkar deras liv – men också hur de försöker skapa en ny vardag, med mening och hopp.

Konflikten har tagit ifrån barnen många av de rutiner de tidigare kunde luta sig mot: skola, vänner, lek och en trygg vardag. Oavsett ålder och bakgrund återkommer samma budskap – barnen saknar sitt vanliga liv.

– Jag saknar skolan och mina vänner mest, säger 16‑åriga Amona.

Andra beskriver hur de längtar efter att spela fotboll, få komma tillbaka till sitt gamla hem eller känna igen människorna runt omkring sig.

För barnen som tvingats avbryta sin skolgång på grund av kriget drabbas dubbelt. För skolan är mer än bara lärande, den är också struktur, gemenskap och en känsla av framtid.

– Jag älskade att lära mig. Jag saknar min skola, mina lärare och mina klasskamrater, berättar Zainab, 15 år.

Många oroar sig för om de någonsin kommer att kunna fortsätta sin utbildning och nå sina mål.

Vägen till trygghet
När barnen beskriver vad trygghet betyder för dem är svaren enkla men tydliga: att vara på en säker plats, omgiven av vuxna de litar på, långt ifrån fara.

– Jag känner mig trygg när jag är med människor som tar hand om mig, säger Ramzi, 6 år.

För yngre barn är närheten till vårdnadshavare avgörande. Äldre barn uttrycker också behovet av stabilitet – en lugn miljö där de kan försöka återuppbygga någon form av normalitet.

Många barn berättar att det är framtiden som oroar dem mest. Om de kommer att återförenas med familj, få återvända till skolan eller skapa ett vanligt liv igen.

– Min största oro är att inte veta vad som ska hända, säger 15‑årige Logman.

Andra delar rädslor kring att ha förlorat släktingar och hur konflikten kommer att påverka dem på lång sikt.

Trots allt som pågår hittar barn sätt att hantera sin situation. Lek, gemenskap och nya vardagsrutiner ger dem möjlighet att känna glädje och lättnad.

– Jag tycker om att vara med andra och leka, säger Ismail, 15 år.

Dessa stunder skapar viktiga pauser från oron och hjälper barnen att hålla fast vid en känsla av normalitet.

Barnens tydligaste önskan: fred
När barnen får frågan vad de skulle förändra om de kunde, återkommer ett ord: fred.

– Om jag kunde ändra en sak skulle det vara att få tillbaka freden, så livet kan bli normalt igen, säger Amona.

Oavsett var de befinner sig uttrycker barnen samma dröm – att återvända till skolan, träffa sina vänner och få leva i trygghet.

En generation som växer upp i kris
Tre år in i konflikten fortsätter barn i Sudan att leva i osäkerhet. Deras röster visar både hur djupt krisen påverkar dem och hur de varje dag försöker anpassa sig till en förändrad verklighet.

Deras berättelser pekar på tydliga behov:

• Tillgång till utbildning
• Trygga och stabila miljöer
• Psykosocialt stöd och skydd

Långsiktiga investeringar här och nu är avgörande för att barn som drabbats av konflikten ska kunna återhämta sig och bygga en bättre framtid.

Min största oro är att inte veta vad som ska hända