2019 – möjligheternas år

2019 kan få stor betydelse för barn som förlorat föräldrars omsorg, eller riskerar att göra det. Förutom att Barnkonventionen fyller 30 år och FN:s riktlinjer för alternativ omsorg tio, lägger FN särskilt fokus på SOS Barnbyars målgrupp i en ny resolution.

Varför är den här resolutionen så viktig?

– 2019 har vi anledning att lägga extra fokus på frågan varför barn förlorar sina föräldrars omsorg och vilka förhållanden barn lever under i alternativ omsorg. Resolutionen vill ställa högre krav på medlemsländerna i rapporteringen om hur man arbetar med att säkerställa alla barns tillgång till en trygg omsorgsperson i livet.

Du pratar om föräldrars omsorgsmöjlighet, vad menar du med det?

– Vi vet att många föräldrar som inte kan ta hand om sina barn inte gör det för att det saknar omsorgsförmågan – de saknar omsorgsmöjligheten. Många barn lever under extremt farliga och osäkra förhållanden, trots att föräldrarna ger dem kärlek och väldigt gärna vill ge sina barn god omsorg. Det är en stenhård verklighet, där många föräldrars tid och resurser är pressade till det yttersta. Och fattigdom är både en underliggande och förstärkande faktor.

Vilka är konsekvenserna för bristen av omsorgsmöjlighet?

– Många föräldrar har inget annat val än att lämna bort sina barn under kortare eller längre tid, medan de försöker att skaffa sig en inkomst till familjen. Men på grund av den hårda pressen och förtvivlan över den hopplöst svåra situationen söker sig dessvärre många till missbruk, sjukdom eller utövar våld i hemmet. De här familjerna behöver familjevägledning, hälsoinsatser och stöd att hitta sysselsättning. Och inte minst, få tro på sig själv och sina möjligheter att ändra sin egen situation. Det är det vi på SOS Barnbyar arbetar med i våra familjestärkande program runt om i världen.

Hur kan vi försäkra att barn och familjer får den hjälp de behöver?

– Väldigt många länder saknar bra system som kan hjälpa familjer i kris. Här kan FN:s riktlinjer för alternativ omsorg fungera som ett bra verktyg för myndigheter när de ska värdera familjens möjligheter att ta hand om barnet – eller om det skulle må bra av att få omsorg på annat sätt. Om barnen inte kan vara kvar i familjen måste man titta på vilket omsorgsalternativ som är det bästa för barnet. En sådan ”screening” eller ”gatekeeping”, som denna genomlysning kallas, behöver utföras väldigt grundligt av myndigheterna, för att förhindra att barn förlorar sina föräldrars omsorg om det inte är absolut nödvändigt.

Vad säger riktlinjerna om vad som är ett bra omsorgsalternativ?

– För de allra flesta barn är en familjeliknande omsorg – inte en institution – den bästa. Riktlinjerna pekar också på betydelsen av att få växa upp med sina syskon, ha kontakt med sin biologiska familj och möjlighet att flytta tillbaka till sin familj om den har förstärkt sina omsorgsmöjligheter och det är det bästa för barnet. SOS Barnbyar är ett bra exempel på omsorgsalternativ som är anpassat så att hela syskonskaror kan få omsorg i samma SOS-familj.

Kan fler barn få tillräckligt god omsorg av sina egna föräldrar om familjen får ordentligt stöd i tid?

– Ja, helt klart. Det finns alltför många exempel där barn separeras från sina föräldrar, istället för att familjen får stöd i att ta hand om barnen. Fattigdom, sjukdom eller livskriser är aldrig bra skäl till att barn tvingas flytta från sitt hem. Vi vet också att det i våra SOS-familjer finns barn som har blivit placerat hos oss för att föräldrarna inte har sett någon annan utväg i en förtvivlad situation. Så ska det inte vara.

Text: Marte Wennas
Foto: Oda Hveem