Tvingades arbeta i stället för att gå till skolan

När mamman dog kullkastades livet och barnen tvingades börja arbeta på ett farligt bygge. Tvillingarna är två av de 160 miljoner barn i världen som varje år utsätts för barnarbete. Deras vändning och chans till en ljusare framtid kom med SOS Barnbyar. 

Livet förändrades i ett slag för 11-åriga tvillingarna Fadu och Seidu och deras fyra syskon när mamman dog. De sex syskonen – tvillingparet, en yngre bror och tre månader gamla trillingar – splittrades eftersom pappans sporadiska arbeten inte gav tillräcklig inkomst för att försörja dem alla. Han placerade trillingarna på ett barnhem och sökte upp släktingar som skulle kunna ta hand om de andra barnen.

Fadu och Seidu flyttade till sin moster som bodde i en större stad. Men i stället för att ta dem till skolan väckte hon dem tidigt på morgonen och skickade dem till en byggarbetsplats för att arbeta. Tvillingarna hade ingen tid att leka eller bara få vara barn. De var alltid ledsna och deras små kroppar värkte av att bära tunga stenar.

Deras yngre bror fördes av en annan släkting till Elfenbenskusten för att arbeta på en gård. Barnhandel och barnarbete är ett djupt rotat kulturellt problem i Ghana.

– Vi missade skolan och mådde dåligt. Vi ville åka tillbaka till vår pappa så att han kunde ta oss till skolan.

Tvillingarna hade inte bara förlorat dyrbar skoltid, utan också erfarenheten av att växa upp med sina andra syskon och utveckla de naturliga banden mellan dem.

– Jag kunde min pappas nummer så en dag när min moster inte tittade tog jag hennes telefon och ringde honom, berättar Fadu.

Fadu visste inte var de befann sig, så han beskrev för sin pappa vad han kunde se runt omkring sig. När pappan insåg vilka konsekvenser flytten haft för barnen åkte han och hämtade dem direkt. Han sökte hjälp hos en lokal kyrka som samarbetar med SOS Barnbyar i Ghana. Tvillingarna och de nu två år gamla trillingarna fördes till en av våra barnbyar senare samma år där de skulle bo tillsammans i ett av de 15 familjehemmen.

Varje familj har en SOS-mamma, en professionell omsorgsperson som bor med barnen och ger dem den trygghet, säkerhet och stabilitet. Fadu och Seidu flyttade till SOS-mamman Patience Owusu. Hos henne kunde syskonen äntligen bara få vara barn igen. De kunde gå i skolan, leka och få det stöd de behövde.

En ny stor familj
– Som SOS-mamma är jag van att ta hand om barn i alla åldrar. Men när jag fick veta att jag skulle ta emot fem barn på en gång – trillingar och tvillingar – var antalet överväldigande och jag blev lite stressad. Den erfarenhet jag fått under de tio år jag arbetat som SOS-mamma kunde inte mäta sig med denna uppgift, skrattar Patience.

Hon förväntade sig att trillingarna skulle gråta när de kom hem till henne. Men det gjorde de inte.

– Jag trodde också att jag skulle behöva mata dem, men nej, de började äta av sig själva. Jag sov med dem på nätterna i en månad och eftersom vi inte alla fick plats i min säng lade jag en matta på golvet. Sedan tog jag med dem till deras respektive rum och de kom snabbt och lätt till rätta, förklarar hon.
Ett halvår senare fick syskonen fantastiska nyheter: deras yngre bror, som tvingats till Elfenbenskusten för att arbeta, skulle också få komma till familjehemmet och bo hos Patience.

Barnen som redan bodde hos Patience hjälpte till när syskonskaran flyttade in.

– Jag var glad att få trillingarna och tvillingarna till min familj, men jag blev förvånad över att de var så många. Jag sjunger med trillingarna och vi leker med en boll. Jag leker lärare genom att skriva alfabetet på tavlan och be trillingarna säga efter mig. Jag älskar dem, säger tolvåriga Emily.

– Tvillingarna är lite för gamla för att gå i tredje klass när de är 11 år, men de studerar hårt, understryker Patience.

Fadu berättar att han vill bli pilot och flyga flygplan när han blir stor och Seidu ingenjör för att tillverka robotar han kan styra som han vill.

– Jag skyddar dessa barn som jag skulle skydda mina egna, så att de kan växa upp och känna samma ovillkorliga kärlek som från en biologisk mamma. Jag vet att det har varit svårt för dem, så jag tröstar och uppmuntrar dem alltid, säger Patience.