Ingen kan göra allt men alla kan göra något
Hej, jag heter Anna Ernestam och tidigare har jag bland annat varit CFO och tillförordnad generalsekreterare för Röda Korset. Men sedan år 2020 har jag förmånen att vara generalsekreterare för SOS Barnbyar. Vi lever i en allvarlig tid som kräver både eftertanke och handling. Här kommer du kunna ta del av mina tankar och åsikter med jämna mellanrum.
Krig, klimatrelaterade kriser och inflation har gjort att situationen för barn och unga har förvärrats, särskilt för de som redan har det svårt. Inte minst genom alla krig och konflikter som pågår runt om i världen. Jag tänker till exempel på situationen i Ukraina, Sudan och Myanmar. Lägg till de klimatrelaterade kriser som till exempel torkan på Afrikas Horn och Sahel, översvämningar i Bangladesh och Pakistan. Detta har lett till en finansiell kris och skärpt säkerhetsläge med konsekvenser som höjda elpriser, stigande räntor och ett förändrat bistånd ur ett svenskt perspektiv.
Det trauma och mänskliga lidande som till exempel den ryska invasionen i Ukraina har fört med sig riskerar att påverka flera kommande generationer. Barn och unga har blivit föräldralösa och över 1 400 barn har dött till följd av striderna enligt siffror från FN. Över hälften av alla barn i Ukraina har tvingats fly och totalt är över sju miljoner människor på flykt i landet.
Vi kan inte skydda oss från katastrofer. Men när samhällen rustas på sikt står de också stadigare när något väl inträffar. Det är så vi tillsammans skapar förändring – och samtidigt står upp för humanism och solidaritet. När behoven och ojämlikheten ökar i världen måste vi fortsätta kämpa för en humanistisk människosyn och alla människors lika värde. Att stå upp för varandra och göra en insats för någon annan, är själva lösningen om vi vill skapa en positiv förändring. Det är att göra en insats för alla och framförallt för barnen, den generationen som kommer att behöva möta alla dessa utmaningar i framtiden och axla ansvaret för de beslut vi vuxna fattar i dag.
Barn som har förlorat, eller riskerar att förlora sina föräldrars omsorg är en särskilt sårbar grupp i krig och konflikter. De löper stor risk att bli övergivna, försummade, utsatta för våld och människohandel. Därför finns vi där. SOS Barnbyar arbetar med och för barn och unga som har förlorat eller riskerar att förlora sina föräldrar omsorg. Vi finns där för barn, unga, föräldrar och fosterföräldrar.
Man får inte försumma de psykiska behoven hos barn som upplever krigets fasor. Barn är dom som har absolut minst med krig att göra men dom som påverkas allra mest. Vi behöver skala upp riktade insatser inom psykosocialt stöd och utbildning till barn som påverkas av krig och konflikter. Genom individuella och kollektiva insatser ges barnen stöd i att hantera sina upplevelser, minska sin psykiska belastning och främja en ökad psykisk hälsa.
Förutom detta behöver vi säkerställa att familjer i krig och konfliktsituationer får tillgång till kontantstöd, gruppstöd och individuellt psykologiskt stöd samt förnödenheter som filtar, vattenkokare, värmare, konvektorer, barnvagnar, ytterkläder och skor. Det handlar också om tillgång till elektricitet, värme, internetuppkoppling och bärbara datorer för att barn ska kunna göra sina läxor.
Vi är inne i en situation som kräver insatser från var och en av oss, ingen kan göra allt men alla kan göra något. Tillsammans kan vi underlätta tillvaron för de som behöver de som bäst, vår framtid och våra barn.
På återhörande,
Anna
Dela inlägget
Publicerad: 2023-04-24
Liknande
Blogg
Barns delaktighet börjar med att någon lyssnar
Vad handlar delaktighet egentligen om och hur är känslan när man verkligen blir lyssnad på? Detta är något som EU arbetat och arbetar med.
Läs mer härBlogg
Ögonblicken som påverkar ett helt liv
Vi arbetar för att alla barn, över hela världen, ska garanteras en trygg och omsorgsfull uppväxt. Det arbetet kan du stödja även i en testamenterad gåva.
Läs mer härBlogg
Sången alla unga borde få sjunga
Studentens lyckliga dar. För unga som vuxit upp i samhällsvård kan känslan vara en annan när de tvingas ut i vuxenlivet. Ta del av Anna Ernestams blogginlägg.
Läs mer här