”Man kan känna deras sorg”

En ledande medarbetare i vår barnby i Rafah på Gazaremsan nåddes för en intervju den 13 januari. Han berättar om den misär som drabbar barn och familjer i Rafah, där omkring 1,9 miljoner palestinier nu kämpar för att överleva. Ett stort problem är att många människor som tog hand om barn till avlidna familjemedlemmar nu kämpar för att ta hand om dem. SOS Barnbyar i Palestina överväger olika sätt att stötta dem att hålla ihop dessa familjer.

Hur är det i barnbyn i Rafah just nu?
− För barnen i barnbyn är situationen bättre än för dem på utsidan. Men naturligtvis förlorade många av dem sina föräldrar och sina familjemedlemmar. Detta påverkar deras psykiska hälsa.

Det gör det också mer komplicerat för barn att återförenas med sina familjemedlemmar efter kriget. Vi arbetar med många barn för att återförena och återintegrera dem med medlemmar av deras utvidgade familjer, men nu har vi förlorat dem, några av dem är döda. De familjer vi arbetar med i samhället befinner sig i en fruktansvärd situation. De flesta av dem har lämnat sina hem och bor nu på härbärgen med mycket begränsade resurser. De har förlorat familjemedlemmar. Många barn dödades under kriget.

Vi ger kontantstöd och försöker ge stöd till psykiskt stöd till några av familjerna. Men alla åtgärder är för närvarande begränsade eftersom vi inte kan nå alla. Vi gör vårt bästa. Vi skickar pengar till dem (elektroniskt) för att stötta dem att bättre hantera det som händer i Gaza.

Tidigare deltagare i SOS Barnbyars program har inte heller kapacitet att hantera situationen i Gaza. Många av dem har evakuerats och bor i UNRWA:s (FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar) härbärgen eller i tält som internflyktingar. De flesta av våra deltagare är nu internflyktingar. Vi skickar dem kontanter, matpaket, hygienpaket, vatten och allt annat vi kan tillhandahålla. Vi försöker stötta dem att tillgodose sina grundläggande behov.

Är det möjligt att använda kontanterna i Gaza? Vad kan de köpa?
− Vi skickar kontanter så att de kan tillgodose vissa grundläggande behov, t.ex. köpa tält eller ved, och för andra akuta behov. Men många saker är helt enkelt inte tillgängliga i Gaza. Livsmedel finns inte att tillgå. Vi kan till exempel inte gå till affärer för att köpa mat. Alla i Gaza, oavsett om man har pengar eller inte, lever under samma förhållanden. De flesta människor är beroende av UNRWA för att få stöd. De tillhandahåller en konserverad måltid per dag: det kan vara nötkött eller bönor. Så alla mottagare som vi stöttar är beroende av UNRWA och de kontanter och matpaket från SOS Barnbyar, som gör att de kan överleva.

”Det är riskfyllt att ta sig ut på fältet”

Kan du uppskatta hur många barn som har förlorat sina föräldrars omsorg eller är ensamkommande – de som inte har någon på grund av kriget?
− När det gäller antalet ensamkommande och separerade barn i Gaza talar vi om hundratals barn. Tyvärr har ingen organisation möjlighet att åka ut på fältet och göra någon bedömning. Vi försöker identifiera fall, men det är inte lätt. Transporterna är begränsade och det är riskfyllt att ta sig ut på fältet. Alla dessa luftangrepp sker.

Och när man talar om barn i riskzonen talar man med säkerhet om tusentals. Men för närvarande finns det inga exakta uppgifter på grund av den begränsade tillgången till fältet.

Nu samarbetar vi med FN för att göra en bedömning och identifiera vissa fall i UNRWA:s skyddsrum. Vi samordnar också med Internationella rödakorskommittén (ICRC) för att kontrollera om de har någon information.

SOS Barnbyar samarbetar med en partnerorganisation för att ta hand om 55 barn som är ensamkommande och separerade i våra barnbyar i Rafah. Kan du berätta mer om dem?
− Vi har för närvarande fem barn, alla under 10 år, eftersom vi är specialiserade på att arbeta med barn under 10 år. De fem barnen kom till byn eftersom de förlorat alla sina familjemedlemmar och de är nu traumatiserade. Det finns en flicka som är fyra år gammal. Hon pratar inte alls. Vi gör vårt bästa för att ge dem det stöd som behövs för att de ska få i sig näring, för deras psykiska hälsa och för att de ska kunna hantera det de står inför. Några av barnen hade skadats i luftangrepp och hade brännskador över större delen av kroppen. De behandlades av en av läkarna från sjukhuset. Nu är de vid god hälsa. De lider inte längre.

Vi förväntar oss att fler och fler barn kommer att anlända under de kommande dagarna. Vi samordnar med många intressenter för att hjälpa oss att identifiera ensamkommande och separerade barn eftersom vi är säkra på att det finns många. En del av dem bor på sjukhus, andra på härbärgen och en del kan befinna sig på gatorna bland internflyktingarna. Vi söker efter dem.

Vi arbetar med partnerorganisationen för att identifiera barn och försöker nu arbeta med ICRC för att spåra familjer, för att hitta barnens släktingar.

Hur svårt kommer det att vara att hitta deras familjemedlemmar?
− Det är en utmaning eftersom vi till exempel inte vet vad flickan (som inte pratar) heter. Vi har ingen information om flickan. Hon var ensam vid en checkpoint och en ambulans tog henne till sjukhuset. Så det kommer inte att bli lätt att hitta hennes familj.

Hur är det för släktingar som har tagit emot barn?
− Det vi ser nu är att släktingarna kämpar för att ta hand om barnen. Och de kommer till barnbyn och ber oss att ta hand om barnen.

Vi har ett stort antal barn som tas om hand av sina släktingar. I början var det bra, men det som händer nu är att släktingarna inte kan täcka deras grundläggande behov, eftersom människor lider i hela Gaza.

Det har blivit en prioritering. Jag tror att vi kommer att fokusera på den här gruppen och till exempel ge dem kontanter och medicinskt stöd för att se till att ingen familjeseparation sker igen.

Vilka är era mest brådskande behov?
− Vi behöver kontanter för att förse människor med pengar. Vi måste fortsätta att tillhandahålla stöd för psykisk hälsa, psykosociala aktiviteter och psykologisk första hjälpen. Det är viktigt. Naturligtvis måste vi förse dem med matkuponger och hygienpaket. Allt detta finns inte tillgängligt på marknaden. Nu är alla människor beroende av donationer från organisationer.

”Människor dödas varje dag, de lider varje dag, och detta måste stoppas så snart som möjligt.”

Hur är det när du går utanför barnbyn i Rafah?
− Man ser tusentals människor som går. Du kan se hur ledsna dessa människor är. De börjar tidigt på morgonen, vid 3 eller 4 på morgonen, och går till marknaderna för att leta efter vatten, viktiga livsmedel; de går för att få stöd från FN.

Miljön håller på att bli riktigt förorenad och man kan känna lukten av den. Avloppsvattnet rinner på gatorna eftersom infrastrukturen inom WASH-sektorn (vatten, sanitet och hygien) är helt raserad. Infrastrukturens kapacitet räcker inte till för antalet familjer i Rafah-området.

Och, naturligtvis, bomberna. Hela dagen kan man höra flyganfallen. Och ljudet av skottlossning.

Så det är fullt av problem. När man går utanför barnbyn känner man att det här är en annan värld. Det är inte den normala värld vi brukade leva i.

Kan du beskriva den allmänna situationen för barn som lever i den här miljön?
− Ingen tar hand om dem. De måste hjälpa sina familjemedlemmar. De börjar tidigt på morgonen. De måste också fylla vattentankarna, de måste gå och köpa lite mat, få lite pengar för att kunna överleva, de måste laga mat. De är utmattade och du kan känna deras sorg.

De har inga kläder. Inga underkläder, inga skor, ingenting.

Har du något du vill avsluta med?
− Först och främst önskar vi att allt detta snart får ett slut. Som alla säger, vapenvila nu. Det borde upphöra. Sluta eftersom ingen, ingen är säker i hela Gaza. Mitt budskap är att barnen lider, många av dem har dödats. De flesta som dödas är kvinnor och barn.

Människor dödas varje dag, de lider varje dag, och detta måste stoppas så snart som möjligt.