SOS Barnbyar Logo Orange
Opinion & Berättelser

”Just nu är det vår son som är den vuxne”

Ombytta roller, men bara tillfälligt. Med stöttning av SOS Barnbyars familjestärkande program är föräldrarna Lebse Grma och Brhanemeskel fast inställda på att återta vuxenansvaret deras son tagit när de först kom till Sverige. Deras positiva inställning och nyfikenhet kommer att hjälpa dem.

– Nej, vår son blir inte arg när vi måste fråga om allt! Han förstår att det tar tid innan vi lärt oss. Så just nu är det han som är den vuxne, säger pappa Brhanemeskel och kan inte låta bli att skratta.

Lebse Grma och Brhanemeskel från Eritrea har på bara några månader kastats ut i en helt ny värld där de behöver be sin snart vuxna son om hjälp med det mesta. Själva kan de varken svenska eller engelska och här i Sverige är dessutom skriftspråket ett helt annat än det de är vana vid från Eritrea. Ändå känner de sig inte stressande och osäkra, utan tvärtom är de glada och förväntansfulla:

– Jag tänker att vi nog kommer att lära oss språket efter en tid. Folk är också så hjälpsamma, säger man fel så är det alltid någon som vill hjälpa till, säger mamma Lebse Grma.

Lebse Grma och Brhanemeskel har själva bara gått några år i skolan och i sitt gamla hemland Eritrea drev de ett litet jordbruk. Om Sverige visste de nästan ingenting innan de kom hit, men några saker hade de hört: Att det var ett bra land och fritt land, med tydliga regler och där man kunde känna sig trygg. Nu har de bott arton månader i Sverige – så hur känns det?

– Det svåraste är nog att förstå det svenska systemet. Att uttala ord på svenska är svårt, och så har vi det här med alfabetet som är helt annorlunda vårt. Men vi kan i alla fall lite, som att säga ”tack så mycket” och ”hejdå”, säger Brhanemeskel.

Både han själv och Lebse Grma verkar ta det mesta med ro och under vårt samtal skrattar de mycket. För även om de inte varit här så länge så har de verkligen kommit att uppskatta Sverige, och då inte minst möjligheten för barnen att gå i skolan.

– Skolan är viktig för våra barn. Här har de friheten, de kan utbilda sig och ha egna åsikter. Vårt problem är att vi inte kan hjälpa dem, vi har ju inte de kunskaper som krävs. Därför är det så bra att de kan få läxhjälp, fortsätter Lebse Grma som själv till aldrig använt internet innan hon kom till Sverige. Nu ska hon på kort tid lära sig allt som krävs för att klara sig i det svenska samhället.

– Ja, det är många blanketter som är svåra att fylla i och jag förstår ju ingenting än så länge så jag måste få hjälp med översättningen. Som tur är kan vår äldste son hjälpa till. Men de sista månaderna har han behövt säga nej till mycket, eftersom han måste hinna med sin skola. Och då är det tur att vi har hjälp av Emma från SOS barnbyar, fortsätter Lebse Grma.

Emma Sköld på SOS Barnbyar är familjens mentor och de träffas minst en gång i månaden. Emma kan också följa med när de har tid hos vårdcentralen och behöver de hjälp med att översätta ett brev så kan de ta en bild med mobilen och skicka över till Emma.

Men hur känns det att behöva be sonen om hjälp med så många saker? 

– Jo, det känns ändå bra. Han har respekt för oss och vi förstår också när han är upptagen med skolan och inte har tid. Men det stämmer som du säger, att han är den vuxna och det är vi föräldrar som är barnen, eftersom det är han som kan språket och samhället. Men han är medveten om det – och vi också! säger Brhanemeskel.

– Och nej, han är snäll, han blir inte arg för att vi inte kan saker! fortsätter Lebse Grma och skrattar.

Trots att så mycket är nytt utstrålar Lebse Grma och Brhanemeskel en känsla av oräddhet – och nyfikenhet. De vill verkligen komma in i det svenska samhället.

– Nu börjar vi lära oss hur vi hittar till sjukhuset i Angered och andra platser. Om inte kan så frågar jag. Folk är hjälpsamma och försöker oftast visa, menar Lebse Grma.

De har också börjat utforska det svenska samhället och bland annat varit på teater. De yngsta barnen har börjat med simning och när sommaren nu är på väg blir det garanterat utflykter till havet.

Vad tror de då om framtiden. Hur kommer livet att se ut om tio år?

– Då är barnen klara med skolan och kan bidra till samhället, säger Brhanemeskel.

Hemma i Eritrea drev han jordbruk och när jag berättar att det faktiskt finns jordbruk också i Sverige så blir han nästan förvånad:

– Det har vi aldrig sett, jag visste inte om att det fanns sådant i Sverige också. Vi ser ju mest höga hus och sådant här i Göteborg. Men det måste jag ta reda på mer om. Jag kan ju det här med djur och att göra honung, fortsätter han.

Lebse Grma har erfarenhet från hantverk, bland annat så stickar hon mycket, kanske är det någon hon kan jobba med i här i Sverige?

Oavsett vad det blir så känner de sig hemma – och glada:

– Om ett år kommer vi att klara oss själva! Säger de båda. Och så skrattar de igen.

Text: David Isaksson
Foto: Maja Brand

Bakgrund

SOS Barnbyar driver mellan perioden 20-01-01 – 22-12-31 ett projekt som medfinansieras av Europeiska Asyl, Migrations- och Integrationsfonden AMIF. Projektets målsättning är att bidra till en mer effektiv integration av tredjelandsmedborgare* i det svenska samhället genom att erbjuda målgruppen stöd kring områdena samhällsorientering, anställningsbarhet och föräldraroll. Projektets målsättning är även att bidra till ökade förutsättningar för samordning i myndigheters service till familjer. Sedan september 2021 arbetar, förutom projektets tre familjementorer, även en integrationspedagog.

*Tredjelandsmedborgare är lagligen bosatta i Sverige utan svenskt medborgarskap och för projektet avser målgruppen föräldrar/familjer som ankommit till Sverige på anknytning/återförening till ensamkommande ungdomar.