Selams kamp mot könsstympning

När 11-åriga Selam kom hem en dag från skolan satt hennes mamma och väntade på henne tillsammans med en äldre kvinna. De berättade att kvinnan ville skära bort ”en liten del” av henne.

Selam visste precis vad de pratade om. Det handlade om att hon skulle bli fasthållen så att kvinnan skulle kunna omskära henne. Sedan skulle Selam blöda, mycket. En del flickor svimmar av ingreppen och andra dör. Det här hade hon hört talas om i skolan när de fått besök av några som informerade om flickors och kvinnors rättigheter.

Selam lade ner sina böcker på golvet och bad om att få på toaletten.

– Jag stod där en liten stund och sedan sprang jag för att anmäla dem, säger Selam.

– Jag var rädd att min mamma och kvinnan skulle ta tag i mig och könsstympa mig med våld, tillägger hon.

Selam, som går i tredje klass och vill bli läkare en dag, bor i en by i Etiopien där kvinnlig könsstympning fortfarande är väldigt vanligt. Alla kvinnor i byn har genomgått ”snittet”, som de kallar det, och vill att deras flickor också ska genomgå det. Selam, den förstfödda av åtta barn – fyra flickor och fyra pojkar – har vägrat och hänvisar till att hon i stället vill kunna gå i skolan. För bara två år sedan hade en protest som denna varit helt otänkbar.

Internationellt samarbete

Selam sprang till det lokala socialkontoret för kvinnor och barn. Hon letade upp Halima, som är en förkämpe för kvinnors och barns rättigheter som kraftigt tagit ställning mot kvinnlig könsstympning, och anförtrodde sig åt henne. Halima är en av dem som informerat i skolan om farorna med könsstympning och uppmuntrat barnen att rapportera alla incidenter.

Kvinnlig könsstympning är en djupt rotade kulturell tradition som kan leda till många allvarliga livslånga problem; bland annat förlossningskomplikationer, psykologiskt trauma, svårigheter att urinera, smärtsam menstruation och samlag.

I två år har ministeriet haft ett nära samarbete med SOS Barnbyar i Etiopien för att utbilda samhället om traditionella sedvänjor som kränker barns rättigheter. Satsningen ingår i ett internationellt projekt i fler afrikanska länder för att stoppa alla former av våld mot barn, som bygger på ett samarbete mellan världens sex största barnrättsorganisationer. Målet är att nå fler än 50 000 barn. SOS Barnbyar ansvarar för att genomföra projektets aktiviteter i två av Etiopiens landsbygdsdistrikt.

– Halima hade sagt åt oss att inte gå med på sådana saker. Hon har sagt att det är farligt och vi ska gå direkt till henne om någon försöker könsstympa oss, berättar Selam.

Kvinnlig könsstympning har varit förbjudet i Etiopien sedan 2004. Två av tre kvinnor i åldern 15–49 år i landet har genomgått könsstympning, enligt officiella siffror från 2016. I Afrika utsätts kvinnor fortfarande för det i 28 länder; bland annat Somalia, Sudan, Kenya, Etiopien, Sudan, Tanzania och Uganda i östra och södra Afrika. Somalia har den högsta frekvensen av kvinnlig könsstympning i världen med cirka 98 procent av kvinnorna som har genomgått ingreppet.

Djupt rotad tradition

Förlegade krafter i Salems by hävdar att det är en viktig del av kulturen som bör bevaras. När flickorna har läkt efter cirka två månader anses hon vara redo för äktenskap.

– Därför har vi bjudit in till olika lokala möten för att prata om frågan, berättar Halima.

– Vi vill ta bort många generationers missuppfattningar om att klitoris är smutsig och oren, och att den gör flickor till prostituerade och hindrar dem från att få barn.

Hon fortsätter.

– Jag följde med Selam hem och frågade mamman och kvinnan som skulle omskära henne, om de ville följa lagen eller inte. Om de visste att kvinnlig könsstympning är olagligt. Då medgav de att deras försök att göra det på Selam var ett misstag. Sedan tog jag dem till polisen, säger Halima.

Selams mamma, Sieda, säger att skälet till att hon hade tänkt könsstympa sin dotter var av djupt rotad tradition.

– Vi trodde att den del vi tar bort är oren. Våra fäder gjorde det mot oss och det är därför vi vill göra det mot våra barn. Men när personerna på socialkontoret för kvinnor och barn berättade att det är olagligt så har jag svurit på att inte göra det igen, försäkrar hon.

Sieda och kvinnan som skulle könsstympa fick båda betala dyra böter och hölls i en poliscell i två dagar.

– Vi varnade kvinnan som arbetade professionellt med könsstympning att hon skulle straffas hårt enligt lagen om hon någonsin skulle göra om detta igen. Och till mamman sa vi att hon var ansvarig för att ta den här generationen in i framtiden oskadd, och att hon skulle hållas ansvarig kulturellt och juridiskt om hon skulle delta igen, säger Halima.

Även Selam är medveten om riskerna.

– Min mamma frågade mig varför jag anmälde dem och jag berättade att en flicka redan hade dött när hon genomgick ingreppet. Att jag inte ville göra det eftersom blödningen kanske inte skulle sluta. Och att jag inte vill gifta mig eftersom jag fortfarande går i skolan, säger Selam.

”Jag har berättat för mina kompisar i skolan att de inte behöver gifta sig i vår ålder och att könsstympning är förbjudet.”

Halima berättar att sedan lokala socialkontoret för kvinnor och barn började samarbeta med SOS Barnbyar för två år sedan har 26 flickor sluppit att bli könsstympade och ytterligare åtta har undkommit barnäktenskap.

Vill se en förändring

Men det är inte lätt att förändra en kultur som praktiserats i årtusenden. Många åldermän i byn vill gärna behålla traditionerna. De menar att könsstympning har betydelse för att en kvinna ska kunna gifta sig över huvud taget. Socialkontoret där Halima jobbar samarbetar med religiösa ledare för att få dem att använda sin makt och inflytande för att förändra denna föreställning.

Seida säger att Selams pappa är medveten om problemen och nu vill se en förändring. Selams mamma berättar:

– Min man har sagt, ’varför hamna i trubbel? Könsstympa inte mina flickor. Utsätt dem inte för de problem som du har gått igenom’. Genom att säga detta har han gjort det klart att han är emot det.

– Jag genomgick själv ingreppet som liten flicka och jag vet vilken smärta det innebär. Jag vill inte att mina döttrar ska behöva gå igenom det på grund av min okunskap, tillägger Seida.

Ung ambassadör

Selam är nu välkänd i byn för sitt engagemang mot kvinnlig könsstympning. Hon talar självsäkert på bymöten och i skolan om sin historia hur hon undvikit ingreppet. Och hur hennes föräldrar har ändrat uppfattning om det.

– Jag har berättat för mina kompisar i skolan att de inte behöver gifta sig i vår ålder och att könsstympning är förbjudet. Flickor måste få gå ut skolan och utbilda sig. Och om deras föräldrar försöker tvinga dem till detta kommer de att ställas inför rätta. Det har lett till att föräldrarna har slutat driva på frågan, berättar Selam.

– Jag och mina vänner har friska kroppar och vi är tillfreds med oss själva. Allt vi vill ha är vår utbildning, avslutar hon.

Foto: Petterik Wiggers