Två år efter evakueringen – möt två av barnen

För två år sedan evakuerade vi 68 barn från barnbyn i Rafah till vår verksamhet i Betlehem. Flytten var livsavgörande eftersom barnbyn strax efteråt jämnades med marken. Möt två av barnen och ta del av deras framsteg – och den kamp som fortfarande präglar deras liv.

I mars 2024 evakuerade vi 68 barn från barnbyn i Rafah till Betlehem. Flytten gav barnen säkerhet och var helt avgöranden för deras liv. Men den innebar också att deras trygghet och vardag rycktes bort. Sedan dess har SOS Barnbyar arbetat med att ge barnen en ny stabilitet, skolgång och psykologiskt stöd.

Jouri hittade lugnet i konsten
För Jouri var ankomsten svår. Hon var orolig, nedstämd och hade svårt att ta till sig det stöd som erbjöds. Med tiden har terapin – särskilt bildterapi – blivit en viktig ventil för henne.

I dag kan hon uttrycka sina känslor bättre, deltar i undervisningen och vågar pröva nya aktiviteter. Framstegen är tydliga, även om hon fortfarande kämpar med oro och saknad.

Nawar vände utmaning till framsteg
Nawar kom till Betlehem med två systrar, efter att ha lämnat allt hon kände till. Skolstarten blev tuff. Hon halkade efter och hade svårt att koncentrera sig.
Med extra stöd och tät kontakt med lärarna vände det. Vid terminsslutet stod hon på scenen när det var dags att hylla skolans topprestationer – ett ögonblick som betydde mycket för henne efter månader av hårt arbete och många bakslag.

Men även för Nawar är vägen framåt inte spikrak. Osäkerheten finns kvar, liksom en ständig oro för framtiden.

När tryggheten bara är början
Trots att flytten var helt avgörande för deras liv och säkerhet, kämpar barnen än idag med ovisshet, saknad och erfarenheter som fortfarande präglar deras liv.

Ana Chaurio, humanitärt ansvarig på SOS Barnbyar i Sverige, understryker att barnens utveckling inte är en rak linje:

– Deras framsteg visar vad en trygg vardag kan betyda, men deras utmaningar påminner oss om den enorma belastning barnen har burit. Akut stöd räddar liv. Långsiktigt stöd gör det möjligt att bygga dem vidare. Därför behöver vi stå fortsatt kvar vid deras sida.

Akut stöd räddar liv. Långsiktigt stöd gör det möjligt att bygga dem vidare.