Barn behöver en plats de kan kalla hemma

Det sa Barnombudsmannen Elisabeth Dahlin i samband med att hon medverkade i ett rundabordssamtal som SOS Barnbyar anordnade inom ramen för det familjestärkande program som bedrivs i Göteborg.

För många ensamkommande ungdomar är det en stor dröm att få bo ihop med sin familj igen. Samtidigt leder familjeåterförening ofta till ett stort ansvar för ungdomen och påfrestningar på familjerelationerna. Ett av de största hindren är den svåra bostadssituationen. Det finns sällan bostäder som är tillräckligt stora för familjer med många barn och ett ständigt flyttande mellan tillfälliga bostäder gör att barnen inte kan rota sig i skolan och samhället. Samtidigt är frågan om bostad ett problem som väldigt många andra i samhället brottas med. Ett annat problem är att kunskapen hos de nyanlända ofta är liten om hur man söker bostad och därför uppstår det ofta ett glapp mellan förväntningar och möjligheter.

I de intervjuenkäter som gjorts med ungdomarna och deras familjer kommer
bostadsfrågan upp som ett av de största problemen. Några röster:

”Det är hemskt att bo så många i en etta – inte minst för min 19-årige son”.

”Det går inte att sätta sig någonstans att studera”.

Barnombudsammanen Elisabeth Dahlin lyfter också fram boendefrågan som central för att barn ska kunna känna trygghet och fokusera på sin skola:

– Barn som inte har en plats de kan kalla hemma är oerhört utsatta. Generellt så
saknas det vettiga hyresrätter för större barnfamiljer. Vi ser ofta hur barnen
faller mellan stolarna när familjer förläggs på campingplatser med tillfälliga
boende, inte sällan tillsammans med personer med missbruksproblem. Och när vi ställer frågan så är det ingen som vet hur många barn det rör sig om. Vid en
kartläggning som gjordes för några år sedan trodde man att det var 25 000
barn, men olika kommuner mäter på olika sätt och vi tror att många barn går
under radarn.

Men vem har egentligen ansvaret? Och hur kan olika aktörer samverka? Daniel
Filipsson, kommunalråd (m) i Alingsås, lyfte fram den möjlighet som kommunen
faktiskt har när det gäller att styra och stimulera.

– Kommunerna har stark roll vad gäller fysiska planer och stadsutveckling. När vi säljer kommunal mark så ställer vi krav på att den inte bara ska gå till att
bygga dyra bostadsrätter, utan också bidra till sociala behov som skolor,
LSS-boende och förskolor. Vi kan ställa krav på privata aktörer när vi säljer
egen mark, men för att det ska fungera måste marknaden och det offentliga
Sverige samspela, menade han.

En annan central fråga är hur olika aktörer i kommunen ska samverka när ensamkommande får hit sina familjer.

Christian Eberstien, kommunalråd i Lerum, betonade hur viktigt det var med ett bra samarbete med civilsamhället:

– Sen är bostadsfrågan i stort en otroligt stor utmaning för oss och andra kommuner som befinner sig i expansion och där det råder en ständig brist på bostäder. Och även om bostäderna skulle finnas – hur många har råd med en nybyggd femrummare för större barnfamilj?

Anna Ernestam, generalsekreterare för SOS Barnbyar, menade att vi måste börja tänka på annat sätt:

– Här i Sverige har vi väldigt höga krav på standard när det gäller bostäder, internationellt är det inte riktigt så. Vi vill kanske inte ha en svensk form av social housing, men vi behöver närma oss bostadsfrågan på ett annat sätt än vad vi gör idag, tillsammans med kommuner, Barnombudsmannen och andra. För det krävs en förändring i arbetssätt, och regelverk – vi måste helt enkelt arbeta tillsammans för att lösa bostadsproblemet!

Bakgrund

SOS Barnbyar driver mellan perioden 20-01-01 – 22-12-31 ett projekt som medfinansieras av Europeiska Asyl, Migrations- och Integrationsfonden AMIF. Projektets målsättning är att bidra till en mer effektiv integration av tredjelandsmedborgare i det svenska samhället genom att erbjuda målgruppen stöd kring områdena samhällsorientering, anställningsbarhet och föräldraroll. Projektets målsättning är även att bidra till ökade förutsättningar för samordning i myndigheters service till familjer. Sedan september 2021 arbetar, förutom projektets tre familjementorer, även en integrationspedagog.

Tredjelandsmedborgare är lagligen bosatta i Sverige utan svenskt medborgarskap och för projektet avser målgruppen föräldrar/familjer som ankommit till Sverige på anknytning/återförening till ensamkommande ungdomar.

Text: David Isaksson