Från macho till medvetet föräldraskap

SOS Barnbyar i Peru startade programmet Active Fatherhood för att stötta pappor i att vara engagerade och närvarande under sina barns uppväxt; ett land där machokulturen är starkt rotad. Följ med under en workshop där pappor i Peru både utmanar traditionella föreställningar – och får beröras.

– Vad är er största rädsla?

Frågan ställs av SOS-medarbetaren Clariniz till gruppen män som har samlats denna tidiga morgon. SOS Barnbyar i Peru har bjudit in papporna från en av skolorna i en bergsby, till en workshop om föräldraskap.

Klockan är halv sju på morgonen och luften är kall och torr. På den lilla skolan går 20 barn i årskurs ett till sex, och de kommer dit för frukost först vid åttatiden. Än så länge sitter deras pappor på de blå stolarna i klassrummet.

Clariniz tittar runt på männen, som nyfiket ser på henne. Hon ber dem att ställa sig upp, säga sina namn, hur många barn de har och berätta vad de är rädda för. De skrattar lite nervöst och tittar på varandra. Ingen av dem är van vid att prata om rädsla – de har lärt sig att män inte ska vara rädda eller visa känslor. Men en efter en reser de sig och försöker.Javier, som har fyra döttrar, berättar att han är rädd för att röra vid främmande saker. Det kommer från en gammal myt i Anderna om att man blir ett monster om man stjäl. Horlando är rädd för vad som kan hända i mörkret. Och Juan är rädd för att hans familj ska bli sjuk.

Clariniz pratar med papporna om att de har ärvt sin rädsla och idén om att de måste vara hårda. Men det är inte bra att uppfostra barn med rädsla – barn lyder då för att de är rädda, inte för att de förstår.

Bryt det sociala arvet

Peru är ett land med många kulturer och starka traditioner. En av dessa är machokulturen, där män ofta har mest att säga till om i hemmet. I det här området har flickor traditionellt sett inte gått i skolan, eftersom deras uppgift var att hjälpa sina mammor hemma. Fattigdom och låg utbildningsnivå gör det svårt att bryta mönster som går i arv från generation till generation.

SOS Barnbyars program Active Fatherhood har skapats för att bryta just det mönstret. Det hjälper pappor att lämna gamla vanor bakom sig och bli mer engagerade och närvarande föräldrar – genom att visa omtanke och skapa trygghet för sina barn.

SOS Barnbyar i Peru har anpassat programmet efter pappornas livssituation och använder olika sätt för att nå ut till dem. Inför dagens workshop fick barnen med sig en lapp hem från skolan där det stod att deras pappa skulle komma på möte.
Workshopen hålls tidigt på morgonen, så att papporna hinner gå till jobbet efteråt.

29-åriga Clariniz var med när programmet drog igång några år tidigare. Hon brinner för att skapa social förändring genom personliga möten. Det märks att hon fångar pappornas uppmärksamhet – hon pratar om saker som känns viktiga och berör dem.

– Som föräldrar är vi ansvariga för att ge våra barn en bra barndom. Vad krävs för det? frågar Clariniz.

Männen svarar: tak över huvudet, mat på bordet, skolgång och utbildning, samt pengar. En pappa lägger till: ”Bra kommunikation.” Det blir tyst en stund. Clariniz förstår deras tystnad och säger att det är en svår fråga för många. Många föräldrar har lärt sig att så länge de ger sina barn mat, kläder, tak över huvudet och skolgång, så gör de sitt jobb. Men att uppfostra barn handlar också om god och positiv kommunikation – att tala till barnens sinnen.

”Som föräldrar ska vi hjälpa våra barn och visa dem vägen när de glömmer eller inte förstår”

– Genom att vara nyfikna på våra barn och hur de ser på världen kan vi stärka vår relation till dem, förklarar hon och fortsätter:

– Jag vet att det inte är lätt. Det är svårt i en vardag fylld av jobb och sysslor. Men ett av de bästa verktygen för en bra barndom är att lyssna på barnen och visa dem kärlek och omtanke. Som föräldrar ska vi hjälpa våra barn och visa dem vägen när de glömmer eller inte förstår. Disciplin är viktigt – men utan våld. Vi ska uppfostra dem med respekt, så att de lär sig – inte blir rädda.

Workshopen avslutas med leenden och en positiv stämning. Det märks att ämnena har berört papporna. Utanför skolan börjar barnen samlas, förväntansfulla och redo för en ny skoldag.

Text: Sanja Hegelund och Naja Mammen Nielsen