Vi använder cookies för att din läsarupplevelse ska bli så bra som möjligt. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används. Vi använder cookies. Läs mer
Opinion & Berättelser

”Det kände som om livet började på nytt”

– Känslan när jag mötte min familj på Landvetter efter så många år går bara inte att beskriva, det kändes som om mitt liv började på nytt!
Orden kommer från 19-åriga Omid vars familj är med i SOS Barnbyars familjestärkande program.

Det blåser försommarvindar i Göteborg och Omid promenerar längs havet. Han har fyllt 19 år och går sista året på gymnasiet. Som trettonåring kom Omid ensam till Sverige sedan talibanerna dödat hans farbror och hotat döda honom och hans pappa. I Sverige bodde Omid på ett familjehem och genom en god man fick han hjälp med många praktiska saker.

– Men det var ändå svårt. Jag hade under flera år inga sätt att kontakta min familj och jag visste inte om min familj levde eller inte. Jag var orolig för min pappa, vad hade talibanerna gjort med honom?

Till slut hittade Omid sin familj och med stöd av sin gode man börjande han familjeåterförenings-processen. Det skulle sen dröja mer än två år innan de kunde träffas. Men så en dag stod familjen där på Landvetters flygplats. Så började en ny fas i Omids liv.

– Den där känslan går inte att beskriva, bara den som varit med om något liknande kan förstå hur det kändes. Det var som om jag var tillbaka i det verkliga livet, jag kunde andas, liksom. Livet började på nytt! Det som hände då var nog det bästa som man kan få.

När familjen äntligen kom hade Omid inte träffat sina systrar sedan de var små. Nu var de tretton respektive fjorton år gamla. Att starta om var spännande, men det innebar också att Omid fick ta ett stort ansvar. Det var ju bara han som visste hur saker fungerade i Sverige.

– Jag bryr mig jättemycket om mina systrar och min mamma. De ska inte känna sig oroliga, och otrygga. Det viktigaste är att mina systrar fokuserar på skolan, allt det andra löser jag, tänkte jag.

Den första tiden var det mycket med Skatteverket och annat. Omid behövde göra saker hela tiden och det var svårt att hinna plugga. Så, några månader efter att familjen anlänt till Sverige, fick Omid genom etableringsenheten kontakt med SOS Barnbyars projekt. Med stöd av Emma Sköld på SOS Barnbyar kunde han få avlastning kring mycket av det praktiska, som att följa med mamma och syskonen till sjukhus. Därmed behövde Omid inte ta ledigt från skolan lika mycket. När integrationspedagogen Selma Claesson sedan också kom in fanns det någon som hade tid att stödja hans systrar – och inte minst – hitta på roliga saker som att gå ut på bio med ett gäng tjejer som alla nyligen anlänt till Sverige.

– När jag sen fick hjälp av Emma på SOS Barnbyar så blev det verkligen en lättnad för mig, konstaterar Omid.

Idag har han ett gemensamt konto med sin mamma och tanken är att hon steg för steg ska lära sig hur saker fungerar.

– Språket var det värsta för min mamma. Hon kan varken läsa eller skriva så hon kan inte ens svara i telefonen när någon ringer. Så det är jag som behöver hjälpa till med allt.

Att inte kunna gå i väg själv och handla är jättesvårt för mamma. Hon vet inte hur det fungerar med ett bankkort, hon har ju aldrig haft ett sånt tidigare och vet ingenting om pinkoder. För mig är det normalt, men för de som haft ett annat liv är ju allt här nytt.

Vid det här laget har Omid blivit en expert på hur man fyller i olika blanketter och rapporter. Omid hoppas också att hans mamma ska komma in i samhället, även om det nog kommer att ta lite tid:

– Mamma är väldigt tacksam för all den hjälp hon får. I Afghanistan fanns det ju inget skatteverk, inget BankID och allt det där andra som krävs här är svårt för henne att förstå. Så nu handlar det om att hon behöver lära sig praktiska saker, som att själv gå och handla.

För Omid betyder Sverige väldigt mycket, det här är hans land där han vill leva och utvecklas.

– Jag tycker jättemycket om Sverige och jag är tacksam för att jag fått chansen att leva här. Här känner jag mig som en riktig människa, här kan jag studera och behöver inte arbeta dygnet runt. Det är så många i världen som inte har den möjligheten. Sverige har goa’ saker!

Nu siktar Omid framåt. I sommar jobbar han extra i vården och i höst ska han komplettera några betyg på KOMVUX för att sedan söka in som undersköterska

– Sen vill jag fortsätta och bli sjuksköterska – så ser mina planer ut!

På frågan vad han skulle önska sig just nu, om du fick drömma fritt svarar han:

– Att vi kunde få ett förstahandskontrakt på en lägenhet. Under tiden så letar jag för fullt efter en andrahandslägenhet, för jag vet att vi snart måste flytta från den där vi bor nu. Men det ska inte vara något problem, det mesta fixar sig!

Text: David Isaksson
Foto: Maja Brand

Fotnot: Omid vill enbart att vi använder hans förnamn i artikeln.

"När jag sen fick hjälp av Emma på SOS Barnbyar så blev det verkligen en lättnad för mig"

Familjestärkande program

När familjeansvaret vilade för tungt på ungdomarnas axlar, vars föräldrar kommit hit på anknytning, såg vi att vi kunde göra något åt situationen och skapa förändring. Därför startade SOS Barnbyar ett familjestärkande program här i Sverige.

Läs mer om programmet här