Ett komplement som stärker både barn och socialtjänst

Barns röst riskerar att tystna i möten med socialtjänsten – men ett barnombud kan öka dess kraft. Genom SOS Barnbyars oberoende barnombud får barnen stöd att förstå, fråga och uttrycka sina behov.
– Jag ser det som ett stöd för barnen och också indirekt för socialsekreterare. Det är plus åt båda hållen, säger Minna Munther, nyutbildat barnombud.

När ett barn kliver in i ett mötesrum hos socialtjänsten är det mycket som står på spel. Stress, oro och rädsla gör att det är svårt att minnas vad man vill säga – eller ens våga fråga.

– Det här gäller alla människor, men för barn i utsatta situationer är det extra svårt, säger Minna Munther, som till vardags arbetar som barnrättssamordnare på Stockholms stad, och nyligen utbildat sig till oberoende barnombud via SOS Barnbyar.

Hon vet vad hon pratar om. Med lång erfarenhet som socialsekreterare och familjebehandlare inom socialtjänsten har hon sett hur barns delaktighet ofta blir det som försvinner först när tiden och resurserna inte räcker till.

– Inte för att man vill det, utan för att det är så verkligheten ser ut. Då kan ett barnombud göra skillnad – stötta barnet att uttrycka sina behov och frågor, före, under och efter mötet, säger Minna.

Jag tror verkligen på det här. Jag vet att det finns ett behov.

Ett komplement – inte en ersättning

Barnombudet är ett komplement, inte en ersättning. Socialtjänsten har fortfarande ansvar att vägleda barnet, men ombudet kan bli ett stöd – både för barnet och indirekt för socialsekreteraren.

– Jag ser det som ett stöd för barnen och också indirekt för socialsekreterare. Det är plus åt båda hållen. Barnombudet kan hjälpa barnet att komma ihåg sina rättigheter, att våga säga det man känner och tycker. Det är schysst – och det gör skillnad.

Varför behövs barnombud?

Barnombuden är en del av SOS Barnbyars satsning för att öka barns delaktighet och inflytande i kontakten med myndigheter. Uppdraget är enkelt men avgörande: att ge barnen trygghet, information och stöd så att deras röst hörs.

– Barn står längst från sina rättigheter i möten med vuxna. Stressen gör att man glömmer vad man vill säga eller inte vågar fråga. Det här är verkligheten för många barn, säger Minna.

Broar mellan civilsamhälle och socialtjänst

För Minna är uppdraget viktigt på flera nivåer.

– Jag tror verkligen på det här. Jag vet att det finns ett behov. Barns röster ska bli hörda – det är min hjärtefråga.

Hon hoppas att barnombuden också kan bygga broar mellan civilsamhället och socialtjänsten.

– Vi behöver bli kompisar, inte konkurrenter. Förhoppningsvis ökar det tilliten åt båda håll, menar hon.

Hon ser också en långsiktig vinst: barnombud kan finnas kvar som stöd även efter att en utredning är avslutad – något socialtjänsten inte kan.

– Då är civilsamhället en fantastisk plats. Det finns otroligt mycket att fortsätta ha kontakt med.

Till den som funderar på att bli barnombud

Minna har ett tydligt råd:

– Gör det för barnens skull – inte för din egen. Våga stötta ett barns röst. Det är ascoolt om man gör det på riktigt. Men du måste vara bra på det – hjälpa mer än stjälpa.