”Alla i Sverige borde ha gjort min resa”
Trots att det gått några månader sedan ”En resa för livet” spelades in i Nepal, går det inte att ta miste på det intryck som resan gjort på Filip Berg, och vilket engagemang resan har för med sig för hans del.
-När jag sett kändisar i galor, eller reklamfilmer för att förmedla budskap om utsatta barns behov av hjälp, så har jag ibland känt att det har gett motsatt effekt, det handlar mer om kändisen. Men nu när jag varit med om det själv och sett var pengarna hamnar och att skolor och barnbyar står där, tack vare att det finns människor som vill stötta, så inser jag att hjälpen fungerar. Jag pratar om resan hela tiden, berättar Filip Berg.
Dock fanns det en del oro hos honom innan resan, framförallt kring hur han skulle tackla allt det han skulle möta i form av människoöden, misär och fattigdom.
-Jag var orolig över att känslorna skulle ta över, så att jag inte skulle kunna göra det jag var där för att göra – att vara en kanal mellan SOS Barnbyar och tittarna. Jag var också orolig över att när jag kom hem så skulle jag känna att inget var värt något längre, berättar han.
Och visst fick han se en fattigdom och en misär han inte hade kunnat föreställa sig innan. Men mötena med barnen i barnbyn gav kraft, framförallt det som blev ett mycket nära och personligt möte med 17-årige Ramesh, vars alkoholiserade pappa hade försökt att döda honom och mamman.
-När jag träffade Ramesh så insåg jag att alla människor är lika, vi har bara olika kulturer. Vi hade samma intressen, han brann också för skådespeleriet och mötet blev så härligt tack vare honom. Han hade varit med om så sjuka grejer, men han gjorde ingen stor grej av det, istället hade han framtidsplaner och visioner. Han var så lätt att tycka om.
Ett svårare möte var det på ett barnhem i Kathmandu som ligger i ett område där det bor många tillfälliga indiska arbetare och där trafficking av barn förekommer. På barnhemmet bodde nio barn i olika åldrar och mannen som drev barnhemmet hade ingen framtidsplan för barnen och följde inte några regler.
-Jag fick så dålig vibe av den där mannen och guiden som visade oss barnhemmet var övertygad om att mannen var en riktig idiot, men vågade inte anmäla av rädsla för vad som skulle hända med barnen. Men frågan är vad som är det bästa för barnen.
Det var inte bara mötena med barnen som satte spår, även mötena med de andra deltagarna har visat sig bli minnen för livet.
-Alla som jag träffade framför och bakom kameran var otroligt härliga människor! Och jag och Robert blev också väldigt nära. Men resan stod inte och föll med de andra i teamet. Det var inte vi som hade huvudrollen.
Blev det en resa för livet? – Jag tror det. Jag kommer nog att plocka fram den här resan då och då.
Taggar
Dela inlägget
Publicerad: 2017-11-30
Liknande
Artikel
Lokalsamhället är bästa grannen
Genom att flytta från barnbyn till vanliga bostadsområden har familjer i Botswana stärkt sina nätverk och lokala förankring.
Läs mer härArtikel
Så vet du att din gåva gör skillnad
Anna Olsson Jäderström, controller på SOS Barnbyar, berättar hur vi kvalitetssäkrar vårt arbete och ser till att pengarna gör skillnad för barn och familjer.
Läs mer härNyhet
50 barn har dött i attackerna i Libanon
Över 500 personer, varav 50 barn, har dött i attackerna i Libanon. Tusentals människor har tvingats fly och är i akut behov av skydd och omsorg. Många söker skydd i skolor, kyrkor och moskéer.
Läs mer här