Nyhet

Barnen har evakuerat Kongo-Kinshasa

Foto: Tony Karumba/AFP

För någon vecka sedan evakuerades alla barn i barnbyn i Bukavu till vår barnby i Kigali, Rwanda, på grund av konflikten i Demokratiska republiken Kongo. Evakueringen gick bra och barnen är i säkerhet.

– Vi har nu varit i Kigali i 10 dagar och blivit varmt välkomnade av våra kollegor i Rwanda. Barnen mår bra trots den svåra situationen. De är ledsna att de har varit tvungna att lämna sina vänner och sin miljö, men de förstår att de evakuerades av säkerhetsskäl. Vi fortsätter att stötta dem och ge dem psykologstöd, säger Clovis Pendo, medarbetare på SOS Barnbyar i Bukavu, som evakuerats med barnen.

Sedan evakueringen har rebellgruppen M23 tagit kontroll över Bukavu. De tog även kontroll över barnbyn i staden, men har nu lämnat den.

– Trots säkerhetsvakter som skyddar barnbyn i Bukavu gick rebellerna in i barnbyn i söndags. I söndags morse var över 500 rebeller i barnbyn. De ställde frågor, men var inte våldsamma och har inte lagt beslag på någonting, säger Armand Tchoffouo, generalsekreterare på SOS Barnbyar i Demokratiska Republiken Kongo.

Mataffärer och lagerlokaler utsätts för plundring. Våldet i landet slår hårt mot civila, särskilt barnen.

– Även om evakueringen gick bra, får vi inte glömma att läget fortfarande är kritiskt för cirka en miljon invånare som bor i Bukavu, inte minst barnen. Vi är djupt oroade över deras situation och kommer att göra vad vi kan för att skydda deras säkerhet och liv, säger Armand Tchoffouo.

2 frågor till Clovis Pendo, medarbetare på SOS Barnbyar i Bukavu, som evakuerats med barnen.

→ Hur mår ni efter att ni kom fram till Kigali?
– Alla mår bra. Vi har varit i Kigali i sju dagar nu och det är lite över åtta dagar sedan vi lämnade Bukavu. Vi tillbringade en natt i Kamembe för att undvika att resa över natten med barnen. Nästa dag reste vi långt, från kl 09 till 19, mellan Kamembe och Kigali.

Hur mår barnen i den här svåra situationen?
– Barnen mår ganska bra, trots den svåra situationen. Det är en oväntad situation som påverkar dem. Barnen är ledsna för att de var tvungna att lämna sina vänner och människorna runt om dem, som de har en fin relation till i skolan och i närsamhället. Det tynger dem mycket. Men de har accepterat och förstår behovet att lämna Bukvau för att hitta trygghet. Innan vi åkte förberedde vi dem och förklarade anledningarna till att vi reser, för att ge dem hopp. Vi fortsätter vårt arbete med teamet och psykologer för att stötta dem och ge dem tröst.

Dela inlägget

Publicerad: 2025-02-18

Liknande

Artikel

Naji, 10 år, hörde sin familjs sista andetag

Naji, 10 år, i norra Gaza hörde när hans familj dog. Han pratade i telefon med dem när bomberna började falla, hörde paniken i deras röster och deras sista skrämda andetag i luren innan samtalet bröts. På någon minut hade hela familjen dött och de enda som fanns kvar var Naji själv och hans mamma.

Läs mer här

Artikel

"Kommer mamma tillbaka nu?" undrade pojken

Programchefen för SOS Barnbyar i Gaza om hur vi stöttar barn och familjer att få sina liv tillbaka.

Läs mer här

Artikel

Bebisen i Gaza höll på att dö av svält − bara en vecka gammal

När lille Khalil kom till vårt tältläger i Gaza var han så undernärd att hans hud hade skrynklat sig och det var omöjligt att få en uppfattning om hur gammal han var. Han kunde vara allt från nyfödd till något år gammal.

Läs mer här