Flydde med tio barn – nu bygger de nytt liv

När missilerna föll över deras hem stod Marharyta och Ihor inför det svåraste beslutet i sina liv. De var tvungna att lämna allt – sitt hus, sina ägodelar, sin trygghet för att rädda sina barn. I två fordon packade de ihop tio barn och fem väskor. Resan mot en osäker framtid började.

– Vi såg missilerna när ryssarna anföll. Barnen kunde inte lämna huset. Till slut fick vi hjälp att evakuera. På vägen stannade vi en vecka i en kyrka. Vi hade inget, bara varandra, minns Marharyta.

Familjen är i dag ett familjehem av typen storfamiljsfosterhem. De har elva barn hemma, födda mellan 2007 och 2020. Två av barnen lever med funktionsnedsättningar.

Men resan började långt tidigare. När parets äldsta dotter skulle gifta sig, öppnade Marharyta och Ihor sitt hem för tre fosterbarn. Snart kom fyra till, och därefter fortsatte barnen att fylla deras hus och deras hjärtan.

– Jag var på ett barnhem och såg misären. Barnen behandlades illa. Jag såg deras trasiga själar. Det krossade mitt hjärta. Jag ville adoptera samtliga barn, berättar Ihor.

I dag är även deras egna, vuxna döttrar fosterföräldrar. Sedan starten 2018 har de tillsammans tagit emot sammanlagt 34 fosterbarn.

Innan kriget levde familjen ett välordnat liv. Ihor och Marharyta var framgångsrika affärsmän i Donetsk och bodde i ett stort hus. Men kriget förändrade allt. Under elva månader levde de som flyktingar i Tyskland. Sedan återvände de till Ukraina, fast beslutsamma om att bygga upp ett nytt liv.

Sedan mars 2025 bor familjen i en liten by i Kievregionen, i en bostad som köpts av de lokala myndigheterna med hjälp av statligt bidrag.

Det är ett stort hus, med en enorm grönskande och prunkande trädgård därtill. Barnen är artiga, nyfikna och skrattar ofta. De verkar alla lyckliga.

– Vi är inte lyckliga så länge kriget pågår. Men alla lever och vi är tillsammans. Vi har ett hem, mat och kläder. Livet måste gå vidare, säger Ihor och berättar att de även är starkt engagerade i byn vad gäller humanitära insatser.

Sedan april 2025 får familjen stöd från SOS Barnbyar. Ett mobilt team stöttar barnen att komma in i sina nya skolor, bearbeta sin oro och finna drömmar om framtiden. Terapi, lekar och olika aktiviteter ger barnen stunder av glädje och en chans att bearbeta sina trauman.

– SOS Barnbyar har stöttat oss mycket. Barnen får terapi och kan leka spel som tar dem bort från verkligheten, bort från kriget. De har fått stöd både på plats här hemma och online, säger Marharyta.

Familjen bär på en stark gudstro som ger dem styrka i vardagen. Och trots alla prövningar lever drömmen vidare: att barnen ska växa upp till starka och självständiga vuxna.

Att återvända till Donetsk är inget alternativ.

– Aldrig. Det är för farligt. Även om det blir fred en dag är marken fylld av minor. Kanske, om fem år, kan man resa dit. Men inte nu, säger Ihor.

I dag står familjen för något större än bara sitt eget överlevande. De visar att hoppet, kärleken och tron på framtiden kan överleva även de mörkaste tider.

Ihor igen:

– Vårt öde ligger i guds händer. Vi älskar barnen och de älskar oss. Vi kommer alltid att höras, vara en stor familj, även när de lämnat boet.

Text: Claes Salomonsson

Foto: Urban Andersson