Nyhet

Katastrofer drabbar barnen hårdast

”Vill du ha henne?” Den frågan fick jag av en desperat mamma, som räckte fram en bebis i ett flyktingläger för en tid sen. ”Snälla, vilken framtid har hon med mig? Titta på mig. Vi är från Kobani.” Hon visade det sista fotot hon tog från sitt hem i norra Syrien innan de flydde. Bilden visade en stenhög och ett par halva väggar. Den lilla flickan lekte med min skjortkrage. Hon skojade? Eller?

Tusentals flyktingar har varit på flykt i flera månader. Bakom sig har de en resa genom brännande värme, kraftigt regn och isande kyla. Under den här tiden blev det lilla barnet jag hade i mina armar fött. När mamman var gravid flydde hon från Syrien med sin man och barn. De flydde genom Turkiet och över Egeiska havet till Grekland. Där bodde de i tre månader tills Balkanrutten stängde. Det var här den lilla flickan föddes.

Mamman berättade om de snälla människorna i Grekland som gav henne blöjor och kläder till bebisen och som gav henne vård. ”Jag var väldigt dålig, men vi var tvungna att gå vidare. Vi gick genom Makedonien och kom till det här lägret i Serbien. Vi har varit här i 12 dagar nu”, berättade hon.

”Du vet att du ska åka vidare. Vi vill hjälpa dig så mycket som möjligt. På den här sidan gränsen och på andra. Det gör även andra organisationer. Du vill flytta och bygga ett tryggt och bättre liv någonstans. Bebisen behöver dig och du behöver henne också.” Medan jag pratade med henne kom det fram kollegor till mig. De hade med sig paket med blöjor, hygienartiklar, vatten och juice. Äntligen såg jag lite optimism i mammans ögon. ”Hennes namn betyder morgonsol,” berättade mamman. ”Då behöver du henne definitivt,” svarade jag. ”Utan henne börjar inte dagen.”

Flyktingkrisen är en humanitär katastrof. Det är därför vi måste stötta flyktingbarn som behöver växa upp tillsammans med sina föräldrar. Vi måste därför hitta lösningar som sätter barnen i fokus, så att barn som lilla Morgonsol kan få en möjlighet till en trygg framtid med sin mamma och pappa.

Översatt efter text av Katerina Ilievska

Dela inlägget

Publicerad: 2021-10-07

Liknande

Artikel

Naji, 10 år, hörde sin familjs sista andetag

Naji, 10 år, i norra Gaza hörde när hans familj dog. Han pratade i telefon med dem när bomberna började falla, hörde paniken i deras röster och deras sista skrämda andetag i luren innan samtalet bröts. På någon minut hade hela familjen dött och de enda som fanns kvar var Naji själv och hans mamma.

Läs mer här

Artikel

"Kommer mamma tillbaka nu?" undrade pojken

Programchefen för SOS Barnbyar i Gaza om hur vi stöttar barn och familjer att få sina liv tillbaka.

Läs mer här

Artikel

Bebisen i Gaza höll på att dö av svält − bara en vecka gammal

När lille Khalil kom till vårt tältläger i Gaza var han så undernärd att hans hud hade skrynklat sig och det var omöjligt att få en uppfattning om hur gammal han var. Han kunde vara allt från nyfödd till något år gammal.

Läs mer här