”Kommer mamma tillbaka nu?” undrade pojken

Reem Alreqeb, programchef för SOS Barnbyar i Gaza, om vapenvilan och hur SOS Barnbyar stöttar familjerna framåt.

Hur är den allmänna stämningen i vårt läger – och i landet? 
– Känslorna bland människor i Gaza, och inom lägret, är djupt blandade och svåra att beskriva. Vi har levt under extremt svåra omständigheter i nästan två år, där varje dag och natt har varit fylld av både rädsla och skör hoppfullhet. Efter att ha upplevt så många misslyckade vapenvilor och brutna löften är det svårt för människor att verkligen tro att fred kommer – inte förrän de ser det med egna ögon. Det finns en tyst tvekan i varje samtal, en rädsla för att hoppas för mycket.
Trots allt finns hoppet kvar. Det är det som håller oss i gång – tron på att bomberna en dag ska tystna, att barn ska få sova utan rädsla, och att familjer äntligen ska kunna börja bygga upp sina liv i fred. Varje bön, varje försiktig önskan, bär samma budskap: må detta krig äntligen ta slut.

Vad säger personalen om den förhoppningsvis kommande freden? Vad säger barnen?
– Bland SOS Barnbyars team är känslorna intensiva och ofta motstridiga. Efter att ha sett människor förlora allt – sina hem, sina nära och sin försörjning – uttrycker många av mina kollegor en djup tacksamhet över att helt enkelt vara vid liv och tillsammans med sina familjer. Men den tacksamheten är blandad med sorg, eftersom vi alla bär på vetskapen om att tusentals barn och familjer har gått förlorade. En av våra kollegor sa: ”Jag undrar hela tiden om mitt hus fortfarande står kvar. Jag vill se en riktig vapenvila, en som håller, så att jag kan åka hem och se vad som finns kvar.”

– För barnen var reaktionerna djupt känslomässiga. När de först hörde om den möjliga vapenvilan började några dansa och sjunga av glädje, medan andra – särskilt de som förlorat föräldrar eller syskon – började gråta tyst. En liten pojke ställde en hjärtskärande fråga: ”När kriget slutar, kommer min mamma tillbaka då?” Hans mamma hade dödats när hon försökte hämta mat till sina barn. Hans ord fångar både oskulden och den outhärdliga smärta som så många barn här lever med varje dag.

”När kriget slutar, kommer min mamma tillbaka då?” Hans mamma hade dödats när hon försökte hämta mat till sina barn.

När ni tänker på freden, vilka är de mest akuta första stegen som behöver tas?
– Det det första som kommer upp är enkelt: vi vill ha våra liv tillbaka. Men förutom våra personliga förhoppningar tänker vi också på barnen och familjerna som är beroende av oss. De första stegen efter fred måste fokusera på att hjälpa familjer att återförenas, stödja barn att hitta sina föräldrar eller släktingar, och ge omsorg till dem som har förlorat allt. Mitt team och jag i Gaza vet att när vapenvilan verkligen börjar kommer det att finnas så mycket att bygga upp igen – hem, relationer, tillit och hopp. Vi tror att många familjer och barn kommer att förlita sig på oss att stå vid deras sida, och vi är fast beslutna att göra det med full kraft.

Vilka är de nästa stegen som SOS Barnbyar planerar att ta för att stödja barnen i sin omsorg, men också andra barn och familjer i Gaza?
– SOS Barnbyar i Palestina förbereder sig för att utöka sitt stöd för att möta de omedelbara behoven hos barn och familjer som drabbats av kriget.