Mamma Oksana: “Barnen vet att jag inte ska någonstans”

De förlorade både sina biologiska föräldrar och sin nya barnbymamma. Så lyckades Oksana ge de tre syskonen tryggheten åter efter tragedin.

Att jobba som barnbymamma med traumatiserade barn kan vara en krävande uppgift, men för Oksana Osipova i St. Petersburg blev starten i barnbyn extra utmanande. Hon valde att ta sig an tre syskon som inte bara förlorat sina biologiska föräldrar utan även sin nya barnbymamma.

Syskonen Leyna, 9 år, Katarina (10), Llia (11) och Artemi (13) hade levt i SOS Barnbyars barnby i Pushkin, strax utanför St. Petersburg, under sex månader och för första gången i livet funnit tryggheten hos en familj. De hade redan börjat kalla sin barnbymamma Elena för mamma.

Då hände det som inte fick hända. Elena omkom när det ryska charterplanet Flight 9268 störtade på Sinaihalvön 2015. Syskonen hade återigen fått sin trygghet sönderslagen.

– Flygkraschen var ett trauma och en tragedi för barnen. För Artemi var det extra svårt. Han är äldst i syskonskaran och kommer ihåg mer från livet innan barnbyn. Han hade precis börjat våga ty sig till Elena, säger Oksana, som själv har två vuxna barn och är utbildad psykolog och farmaceut sedan tidigare.

Ge en mamma till alla här

För Oksana var utmaningen tydlig. Hon behövde hitta ett sätt för barnen att återigen våga öppna sig och känna tillit, även om vägen dit skulle kantas av såväl avvisande som rädsla för att förlora sin mamma ännu en gång. Hon visste också att hon inte fick misslyckas. Att rätt form av omsorg kan förändra liv, och att tryggheten hos en familj är det som kan göra barn till trygga och självständiga individer.

– De första nio månaderna var väldigt svåra, berättar Oksana.

Det var särskilt utmanande för henne att nå Artemi. Han var tvivlande och misstänksam, stängde av och vägrade att prata med någon. Till en dag då Leyna blev sjuk och fick hög feber. Då hände något som Oksana beskriver som en vändpunkt. Hon bestämde sig för att lägga sig bredvid flickan och vaka över henne under natten. Artemi var väldigt orolig för sin syster, och Oksana lovade honom att de skulle åka till sjukhuset nästkommande dag om inte Leyna blev frisk.

– Dagen efter mådde Leyna bättre, och det var som att Artemi förstod att jag skulle ta väl hand om dem. Jag märkte att han fick förtroende för mig, och det blev en öppning för att sedan kunna arbeta vidare, berättar hon.

Det är inte i de stora åtgärderna som verkliga förändringar sker, utan i små, kontinuerliga inslag i vardagen. Trygghet och kontinuitet är det viktiga.

På väggen i köket har Oksana satt upp ett schema, där allt som händer under en dag står skrivet – till och med små saker som att gå på promenad eller läsa en bok. Tillsammans lagar familjen mat, spelar spel, leker, åker och simmar och gör läxor. Allt är återkommande, och varje vecka upprepas proceduren. Allt för att skapa trygghet och igenkänning.

Ge en mamma till alla här

Samtidigt arbetar Oksana med att stötta barnen att klara vardagens utmaningar i stort och smått. Det kan till exempel handla om att våga läsa högt inför andra. Då sitter familjen i en cirkel och turas om att läsa en mening var. Grundregeln är att allt inte behöver vara så fint och korrekt, det får hellre vara roligt eller till och med dumt. Man får göra misstag utan att tillrättavisas.

– Det är fantastiskt att se hur barnen gång på gång når målen som de sätter upp för sig. Jag tror verkligen att de kommer att få det liv som de önskar sig i framtiden, säger Oksana.

Den 8:e mars, på kvinnodagen, fick Oksana en vas med blommor i present. Det var Artemi som gjort den, och till den skrev han en lapp med texten ”Till världens bästa mamma, Oksana”.

– Jag gav honom en kram, och den här gången stötte han inte bort mig. Jag har verkligen fäst mig vid barnen, och känner mig som en mamma till dem allihop. De vet att jag inte ska någonstans. Mitt liv är hos dem nu, säger Oksana.

FAKTA: “Barnen behöver kärlek och kontinuitet”

Majoriteten av de barn och ungdomar som bor i SOS Barnbyars barnby i Pushkin utanför St. Petersburg har föräldrar som är vid liv, men som av olika anledningar inte kan ta hand om dem. Det är föräldrar som lider av olika former av missbruk, fysisk eller psykisk sjukdom. En del har övergivit sina barn, andra sitter i fängelse och har inte möjlighet att agera mamma eller pappa.

– Vi ger barnen den stabilitet de saknar i livet. Varje dag möts de med en kram och en välbekant röst som säger god morgon. Situationen är förutsägbar, och det gör att barnen alltid kan känna sig trygga och förberedda på vad som ska hända, dels i vardagen men så småningom också i livet. Vi ser att stabilitet och rutiner är viktiga delar i arbetet med att läka och bearbeta svåra upplevelser, säger barnbydirektören Sergey Yakovenko.