Du ger. Kamala ger tillbaka.

Hon gör det i sitt jobb som sjuksköterska, där hon inte bara ser till att barnen håller sig friska, växer, och får tillräckligt med mat. Hon skapar också trygghet med sin erfarenhet av att en gång själv ha varit lika utsatt som många av barnen hon tar hand om. När hon fick lungproblem vid nio månaders ålder fick hon varken mediciner eller mjölk.

− I Nepal gör man skillnad på pojkar och flickor. På många ställen på landsbygden gör man det fortfarande, konstaterar Kamala som hunnit bli 26 år.

När pappan lämnade hennes storasyster och mamma, eftersom hon inte gett honom en son, fanns ingen annan väg än ett liv på gatan i Katmandu, en av världens mest förorenade städer. Här bodde den lilla familjen i fyra år. Ett otryggt och farligt liv.

− Vi matade gatuhundarna för att de skulle skydda oss om nätterna.

Idag följer en hund utan namn Kamala till jobbet varje dag. Vägen dit gick på flera sätt via skolan.

− När min lillasyster föddes på en skola såg rektorn där vår utsatthet och förmedlade kontakt med SOS Barnbyar.

De kom med i vårt familjestärkande program och flickorna kunde själva börja studera. Hon började sedan utbilda sig till sjuksköterska. Idag jobbar hon som det i en av våra barnbyar i Nepal.

− Jag skäms inte över att ha varit gatubarn. Jag är stolt över att jag blev hjälpt av det familjestärkande programmet, som bara blir viktigare och viktigare. Det är så många barn som verkligen behöver hjälp nu, också de som inte bor i barnbyar.

Du kan ge de barn som behöver hjälp nu, samma chans som Kamala fick då. Vägen till ett självförsörjande liv går via skolan – även om det börjar på gatan.