Gazas programchef om läget just nu

Frågor och svar med Reem Alreqeb, programchef i Gaza.

Var befinner ni er just nu, och var bor barnen?
– Vi bor för närvarande i ett flyktingläger i Khan Younis, Gaza. Det är hit vi har evakuerats efter att ha tvingats lämna Rafah på grund av den pågående konflikten. Lägret är ett tillfälligt skydd.

Hur ser er vardag ut?
– Varje dag är en kamp för överlevnad. Vi börjar med att fånga upp de mest akuta behoven – att se till att barnen är i säkerhet, försöka få tag på mat och rent vatten, samt hantera medicinska och psykologiska nödsituationer. Mycket av vår tid går åt till att hitta basvaror som grönsaker eller bröd, ofta till extremt höga priser, samtidigt som vi försöker ta hand om barnens välmående i en mycket stressfylld miljö. Vi lever också under ständig stress, då vi måste följa säkerhetsläget samtidigt som vi hör bombningar och nyheter om närliggande markinvasioner.

Hur många barn har ni ansvar för, och i vilka åldrar?
– Vi tar just nu hand om 46 barn, från några månader gamla upp till 17 år. Vissa evakuerades tillsammans med oss, andra har tillkommit under kriget – barn som förlorat hela sina familjer eller separerats under evakueringar.

Vilken typ av omsorg ger ni barnen?
– Vi erbjuder ett helhetsstöd: skydd, näring så gott vi kan med de resurser vi har, stöttande personer som ger barnen omsorg, psykologisk första hjälpen och emotionellt stöd. Vi försöker också skapa en daglig rutin med lek och lärande, även om det sker under ett tält – stabilitet är avgörande för barnens återhämtning. Vårt team består av omsorgspersonal, psykologer och socialarbetare som gör sitt yttersta med mycket begränsade resurser. Vi arbetar också aktivt med att spåra biologiska eller utökade familjer och stötta återföreningsprocessen.

Vilka är de största utmaningarna för barnen just nu?
– Matbrist och psykisk ohälsa är de mest akuta problemen. Det är särskilt oroande att det saknas näringsrik mat för de yngsta barnen. Många visar tecken på trauma – mardrömmar, de blir tillbakadragna och känslomässigt avstängda. De har förlorat sina hem, familjer och sin känsla av trygghet. Tillgång till sjukvård är i princip obefintlig.

Vilka blir deras största utmaningar framöver?
– Utöver att överleva kriget kommer den största utmaningen vara att bygga upp sina liv igen – hitta familj, återvända till skolan och bearbeta trauman. För de barn som saknar familj är framtiden mycket osäker. De psykiska konsekvenserna kommer att vara långvariga och komplexa.

Oroar du dig för barnen som inte har någon familj kvar? Hur möter ni det?
– Ja, det är en av de mest smärtsamma verkligheterna vi möter. Vissa barn saknar föräldrar, andra har förlorat alla kända släktingar i kriget. Det finns ingen familj att vända sig till, och deras framtid är mycket oviss.

För barn med släktingar samarbetar vi med Socialdepartementet för att bedöma om familjen är redo att ta emot barnet. Vi säkerställer att miljön är trygg och att omsorgspersonerna kan ge rätt stöd. Även efter återförening följer vi upp barnens välmående. För barn födda utanför äktenskap har Socialdepartementet öppnat upp för familjehemsplacering, och vi hjälper till att hitta trygga och kärleksfulla hem där barnens rättigheter och behov tillgodoses.

Vilka utmaningar möter ni i återföreningen med släktingar?
– Kriget har gjort det mycket svårt att spåra familjer. Många släktingar är också på flykt eller bor i områden vi inte kan nå. Även när vi hittar en släkting är den ekonomiska situationen ofta så svår att de inte klarar att ta hand om ytterligare ett barn. Vi försöker stötta dessa familjer med grundläggande resurser och psykosocialt stöd genom nätverksplacering för att möjliggöra återförening.

Har ni tillgång till grundläggande förnödenheter som mat, vatten och skydd?
– Vi gör allt vi kan, men tillgången är mycket begränsad. Mat är en stor utmaning – marknaderna är nästan tomma och det är svårt att hitta färska grönsaker eller basvaror till rimliga priser. Vi förlitar oss på det som finns lokalt, ofta i små mängder och till höga kostnader.

För att tvätta hämtar vi vatten från en brunn i lägret, som vi pumpar med hjälp av ett elaggregat. Dricksvatten får vi från tankar som fylls en gång i veckan av en lokal leverantör. Skyddet är minimalt – vi bor i tält och enkla träbaracker som inte skyddar mot väder och vind. Matstöd från externa aktörer, som soppkök, håller ofta låg kvalitet och barnen vägrar ibland att äta den. Vi försöker förbättra maten med de grönsaker vi kan hitta för att göra den mer näringsrik och aptitlig.

Finns det något mer du vill att människor ska veta om er situation och barnen du tar hand om?
– Dessa barn är inte bara offer – de är starka, kloka och fulla av potential. Men de kan inte leva på sin styrka ensam. De behöver akut hjälp nu – mat, rent vatten, psykologiskt stöd – och de behöver långsiktig trygghet och stabilitet. Vi gör allt vi kan, men utan internationellt stöd riskerar vi att förlora en hel generation till trauma och försummelse. Det här grymma kriget måste få ett slut, och barnens behov måste tillgodoses fullt ut.