Pappaprogram stärker papporna
I Peru är machokulturen stark och ensamstående pappor stigmatiseras ofta. Genom vårt program ”active fatherhood” övar pappor att prata om känslor, ta mer ansvar i hemmet och blir stärkta i sin föräldraroll.
Tioåriga Miguel och sexåriga Carlos bor med sin pappa Juan på landsbygden i Peru. De var bara några år gamla när deras mamma lämnade den lilla familjen och Juan själv tvingades ta fullt ansvar för barn, hus och hem.
Det är inte enkelt att vara ensamstående förälder i Peru. Särskilt inte när det är kvinnan som frivilligt valt att lämna sin familj. Machokulturen i landet är stark och det finns många fördomar mot män som överges. Många ensamstående män upplever att de blir exkluderade, känner sig mindre värda och blir snabbt väldigt isolerade i vardagen. Så var det för pappa Juan när han lämnades ensam med sina söner.
På gården leker Miguel och Carlos med en boll.
I skolan upplevde pojkarna att de blev utfrysta och förbisedda av både lärare och klasskamrater. De blev retade och placerade längst bak i klassrummet. Miguel är delvis förlamad och kämpar med språket. Carlos mobbades på grund av en medfödd läpp- och gomspalt. Lärarna saknade kunskap om hur de skulle hantera och hjälpa barn med funktionshinder, så det enklaste var att ignorera dem båda. Till slut ville pojkarna inte längre gå i skolan.
”Det viktigaste är att vi har varandra.”
Juan hoppades länge att pojkarnas mamma skulle komma tillbaka, så att de kunde bli en familj igen. De hade tagit lån för att Carlos skulle kunna opereras och för att ge Miguel den extra hjälp han behövde. Men Juan lämnades med allt ansvar och räkningarna hopade sig. Varför hon valde att gå är något som Juan aldrig kommer att förstå.
– Det viktigaste är att vi har varandra, säger Juan stolt med sina pojkar under var sin arm.
Motivation från programmet
Juan upplevde att hela samhället såg ner på honom som ensamstående pappa på grund av traditionella könsnormer och en stark machokultur som säger att män inte ska behöva sköta hushåll eller vara en närvarande pappa. I det samhället är snarare våld i hemmet, både mot kvinnor och barn, fortfarande mycket utbrett. Då kan det vara svårt för män att skapa en manlig identitet som inte påverkas av den machorollen – eftersom det saknas goda förebilder för vad det innebär att vara en närvarande och trygg partner och pappa.
– För att ändra den negativa spiralen av våld och frånvaro och ge fler barn en bättre och säkrare uppväxtmiljö driver SOS Barnbyar i Peru pappaprogrammet ”active fatherhood”. Syftet är att omdefiniera maskulinitet och papparollen, och särskild vikt läggs vid att öka kunskapen om hur skadligt det är för barn att föräldrar brukar våld mot dem, och att det i hög grad påverkar barns självkänsla negativt och är något som går i arv. Under 2019 deltog mer än 300 pappor i programmet, säger Stephany Orihuela på SOS Barnbyar i Peru.
Hon förklarar vidare att omkring 90 procent av papporna som var med säger att de har varit våldsamma mot sin partner och sina barn.
– Genom programmet arbetar vi för att förändra tankesätt och reaktionsmönster. Vi ger dem verktyg som de kan använda i vardagen och i interaktionen i hemmet, och vi skapar en större medvetenhet om vad det innebär att ha en sund familjerelation. Vi ser att detta hjälper dem att förändra sitt sätt att möta både sina barn och sin partner. En aktiv papparoll gör stor skillnad och vi ser att papporna i stor utsträckning vill och väljer att ändra sitt beteende, säger Orihuela.
Juan och hans barn är en av de familjer som får stöd från SOS Barnbyars pappaprogram. Programmet ger både ekonomiskt stöd och vägledning, bland annat i hur papporna aktivt deltar i barnens uppväxt och tar på sig större ansvar och uppgifter i hushållet. De får lära sig att prata om känslor och hur de ska möta barnens olika behov.
Juan är tacksam för den hjälp de får och alla tre ser en ljusare framtid. SOS Barnbyar stöttar också med en lärare som ska hjälpa Miguel med sitt språk och motoriken. Dessutom bygger de just nu ett extra rum i huset så att de får ett kök. Pappa Juan gillar att laga mat och tycker att det är viktigt att de äter middag tillsammans som en familj. Han säger att SOS Barnbyar motiverar honom att bli en bättre pappa och att vara så mycket som möjligt med barnen.
– Trots alla svårigheter vi har haft håller vi ihop, säger han stolt medan pojkarna leker tillsammans i trädgården.
Foto: Julie Nilsen
Barnens namn har ändrats av integritetsskäl.
Tre frågor till Åsa Wängsö, programansvarig på SOS Barnbyar i Sverige som varit med och drivit arbetet med ”active fatherhood” inom federationen.
1. Vilken är den viktigaste insikten du fått under arbetet med metoden?
– Det är nog hur djupt rotade och hur globala dessa strukturer är. Även om det finns stora skillnader mellan kontexter så är dessa strukturer och attityder utbredda i många delar av världen, till och med här i Sverige – även om vi kommit längre än många andra länder. Men en kanske ännu viktigare insikt är att, trots djupt rotade synsätt, går det att förändra om vi bara stoppar den negativa spiralen och skapar nya förebilder. Många män vill verkligen förändra situationen, bara de får de rätta verktygen. Pappor i programmet får bland annat arbeta med sin egen relation till sin pappa och andra manliga förebilder och reflektera över hur det påverkat dem och deras föräldraskap idag. Många landar i att relationen till deras egna barn inte behöver bygga på samma beståndsdelar. Flera pappor beskriver en glädje och lättnad över att de nu kan prata och diskutera med sina barn och partner i stället för att, som tidigare, falla in i skrik och – i värsta fall – våld. De känner även stolthet över att vara delaktiga i barnens omsorg och hemmets sysslor. En deltagare från Bolivia berättade om glädjen när hans son nu kommer till honom när han behöver tröst, vilket inte skedde tidigare.
2. Hur får vi in metoden som en naturlig del av hela SOS Barnbyars verksamhet?
– För att sprida metoden globalt har vi tagit fram en guide som stöttar medlemsländer inom SOS Barnbyar som vill börja använda den. Vi har fått ett väldigt fint och varmt gensvar från alla nivåer, både vad gäller från de som fattar besluten som ju är viktiga att ha med sig, men kanske ännu viktigare från de som arbetar närmast familjerna. Så det finns ett stort intresse. Vi har börjat jobba med metodiken i Bolivia, Moçambique, Benin och Togo och hoppas få in det som en del i de familjestärkande programmen globalt om resultaten faller ut väl. Viktigt att ha med sig är att implementeringen alltid måste anpassas efter den lokala kontexten, vilket behöver göras redan i förberedelsearbetet. Vi håller just nu även på att ta fram en e-learning på flera språk som komplement till guiden som vi hoppas underlätta och stödja spridningen.
3. Vad är nyckelfaktorn för att de resultat vi nu skapar är kvar över tid och påverkar lokalsamhällen långsiktigt?
– Det är ju aldrig lätt att bryta normer. Och de individer som använder metoden nu är ju i många fall först ut. För att vara det krävs både mod, motståndskraft och framför allt stöd. Så förutom att ge dem verktyg är det också viktigt att kombinera detta arbete med andra insatser som kan påverka lokalsamhället i de här frågorna. Till exempel genom mediakampanjer och kampanjer i lokalsamhället eller andra insatser som ökar medvetenheten hos olika samhällsaktörer, nyckelpersoner och lokala beslutsfattare. Att ändra strukturer och attityder tar tid, så tålamod är en viktig faktor. Även om det på relativt kort sikt går att se förändringar på individnivå så tar förändringar på samhällsnivå betydligt längre tid – men är en absolut nödvändighet för hållbara resultat.
FAKTA: Om programmet
”Active fatherhood” är en satsning för pappor som inleddes 2014 av SOS Barnbyar i Peru. Det började som ett pilotprojekt inom ramen för Care for me – growing without violence där man arbetade med män för att minska könsrelaterat våld i familjer. Genom att ändra tankesätt om könsnormer och användandet av våld – bland annat genom att spräcka hål på fördomar – skulle männen ta större ansvar för barnens uppväxt och i hemmet.
Genom workshops som leddes av män kunde man se förändringar i pappornas tankesätt och attityder. De började ta ett större ansvar för barnen och hushållet. Deras attityd till könsrelaterat våld förändrads och de började uttrycka känslor i högre grad. Ett resultat av detta är att programmet sedan 2019 ingår i utbildningen av manliga SOS-föräldrar/omsorgspersoner i alla våra program i Peru.
Baserat på programmet i Peru och erfarenheter från andra länder har SOS Barnbyar i Sverige, tillsammans med regionkontoret i Latinamerika, tagit fram en guide för att kunna sprida metoden till fler länder och regioner. Initiativet är sedan 2020 del av ett pilotprojekt i SOS Barnbyar i Bolivia och testas nu även av SOS Barnbyar i Moçambique, Benin och Togo.
Taggar
Dela inlägget
Publicerad: 2022-10-27
Liknande
Artikel
Wilmas väg ut ur sorgen
Läs hur det livsavgörande mötet gav Wilma styrkan tillbaka efter den tunga tiden då hon förlorade sin förstfödda och blivit änka – två gånger.
Läs mer härArtikel
Nyfiken av naturen
Möt Sonam från Indien. En kreativ tjej som gillar skolan, att leka – och odling!
Läs mer härArtikel
Familjen fann hopp i en osäker ny verklighet
Valentynas familj bodde i Charkiv, Ukraina, före den fullskaliga invasionen i februari 2022. Den 2 mars tvingades Valentyna, som då var gravid, och hennes man och två barn att lämna sitt hem eftersom det var under ständig beskjutning.
Läs mer här